Today.

Ge mig ett Nintendo Wii, choklad-kladd-muffins, äppelpannkakor med tofuglass och hjortronsylt samt en stor dos vänskap och oändliga mängder av kärlek till F. <3

Där är min dag. Titta och njut.

Återupplivad, Tillbakanerdödad

Efter en paus som inte gjorde mig så mycket mer alert än innan, återupptar jag nu skrivandet.
Mest för att tristessen just i denna sekund tar livet av mig.
Livet, ja, det traskar omkring som vanligt. Lite hipp som happ, dit som hit, upp som ner. Det går i vågor, men ganska lugna och guppande sådana.
Är i Uppsala. Har varit det alldeles för länge känns det som. Längtar hem till Örebro. Hem till lägenheten, alla mina kläder och mitt rum. På söndag får jag åka dit. Det ska bli skönt.
I övrigt skriver jag på studien, som jag nästan inte förstår någonting utav men det borde gå till sist.

Min hjärna är vriden och jag borde sova.
Helst resten av livet, men det är det ingen som vet.

Heads up

Är så trött hela tiden. Blir en paus från bloggen.
Orkar inte prata med någon.

Varma advent

Mamma, Pappa, Lillebror och Nathalie kom vid 14 och ljudnivån höjdes och i varje del av lägenheten ekade skratt och värme. Jag blev så glad över att träffa älskade Lillebror och varma mamma och mysiga pappa och glada Nathalie. Ville aldrig att dem skulle åka hem igen.
Vi åt saffranskaka, lussebullar, pepparkakor och drack kaffe. Sen åt vi pizza/hamburgare/sallad. Och sen drack vi glögg. Vi spelade Buzz och skrattade och det var så mysigt.
Mamma gav mig röda fina gardiner som nu sitter uppe i mitt rum, och en fin julstjärna som hänger snett i mitt fönster. Och jag fick en ljuslykta och lite mat. <3

Den här dagen var bra. Alldeles fantastiskt bra.

F åkte med dem hem till Uppsala, och som vanligt blev jag helt onormalt ledsen. Som varje gång han åker. Blir alltid så ensamt när han inte är här. Men åker förhoppningsvis till Uppsala nästa vecka, så det tar inte så lång tid tills vi ses igen. <3

A comment that made my day

Började dagen klockan 6 imorse. Brickebacken var dött när jag väntade på bussen och nästan lika dött när jag kom tillbaka hem till F ungefär 3 timmar och 16 minuter senare. Tentan kändes okej, hoppas på att jag klarar den.
Sov några timmar på förmiddagen och spenderade ungefär 18 minuter tillsammans med Carro åt att skratta åt en omogen kommentar om helvetet. It made my day. Du är så söt så att jag måste nypa dig i kinderna. *nypnyp*

Imorgon kommer Mamma, Pappa och Lillebror. Längtar dit. Ska bli roligt att visa dem hur jag bor nu när allt är i ordning. Lillebror som inte ens sett lägenheten någon gång. Mys!

En jul med öppen planlösning

Jag vet inte vart julafton spenderas. Ensam i Örebro? Kanske med syster om det är okej? I Herrhagen med husspindlarna och glögg?
Jag har en jul med öppen planlösning, fyll den med vad ni vill.

Ett yrsnöväder på min tunga

Jag sitter här många kvällar. I soffan, ihopkrupen i mina pyamasbyxor och får ont i ryggen. Stirrar rakt i en skärm och försöker få rätsida på allt det som jag fyller sidorna i den svarta boken med. Ett underlig yrsnöväder som inte riktigt vill slå sig till ro, inte riktigt vill lägga sig på marken än. Och varje kväll försöker jag sortera ut och fånga i alla fall några flingor, fästa några av dem vid pappret. Flingor som är svarta av pilotpennor. Flingor som smetas ut mot min handflata ibland för att jag blir för ivrig. Och inte väntar eller blåser så att det hinner torka.
Ibland när jag fyllt ytterligare en sida med någonting som ska verka organiserat, så upptäcker jag att mascaran runnit. Att jag omedvetet gråtit. Men om det är för att jag är ledsen eller om det beror på att jag glömt blinka, det vet jag inte. Det känns så onödigt att veta sånt, läpparna smakar lika mycket salt ändå och fortfarande är jag svart under ögonen.
Jag har ett yrsnöväder i mig. Som virvlar och tumlar runt och blåser upp, och aldrig faller ner. Jag fångar snöflingor på tungan och låter dem smälta till någonting lugnt och sansat, någonting kaotiskt organiserat.
Det är utsmetat bläck på mina papper, det är många snöflingor ikväll.

Obeskrivlig Fjäril

Jag kan stå och stirra på fallande snö hur länge som helst för att det känns som att vara i rymden. Och varje gång får jag upp en passande låt i huvudet som beskriver allt i mitt liv. Det är som mitt alldeles egna soundtrack. Och jag kan börja gråta när jag går hem från Universitetet och solen lyser mig rakt i ansiktet och isen gnistrar på gatan. Bara för att jag fylls av någonting pirrande i magen som jag inte kan beskriva. Och jag kan stanna till mitt på vägen och snurra runt runt runt till låten i hörlurarna bara för att mitt liv är precis som en musikvideo. Jag ser mig själv utifrån och tänker att det är så jävla vackert allting.