Game over?

Byter du stad, måste du fortfarande bete dig och ta dig lika mycket tid som innan du bytte. Oavsett om du pluggar eller jobbar, så ska du fortfarande umgås, träffas och prata lika mycket med alla som vanligt. Oavsett hur hög telefonräkningen och resekostnaden blir. Vem bryr sig om du inte ha råd att köpa mat, sååå mycket kostar det inte, eller?
Dessutom måste du alltid vara tillgänglig och aldrig någonsin ställa in en plan; oavsett om det är på grund av kris i hemmet, personliga akutärenden, tentor eller plugg. Det går inte för sig, för då åker du ut. Då får du inte vara med.


Folk verkar inte förstå hur svårt det är att hinna med allt i Uppsala samtidigt som man skaffar sig ett eget liv i Örebro. Jag är kluven, på två platser 15 mil ifrån varandra och måste dessutom fokusera på studierna.

How far until a mental breakdown?