Minst en gång om dagen vill jag flytta hem igen

Varje dag går jag runt i min lägenhet, småplockar, diskar, plockar lite till, fixar. Känner att livet är rätt okej ändå. Men minst en gång varje dag så känner jag att jag bara vill ta allt mitt pick och pack och flytta hem igen. Och jag förbannar mig själv för att inte bara vara som normala människor och bo hemma ett år och plugga någon enstaka kurs istället.
Känslan försvinner ungefär lika fort som den dyker upp, men ändå. Jag längtar hem. Ganska ofta.

Jag var på registreringen vid UNi* i onsdags. Gick bra. Blev några nya bekanta och några nya mobilnummer. Jag har varit fruktansvärt dålig på att gå till de olika aktiviteterna dock, men det känns så tröttsamt mest. Vet att det säkert skulle vara roligt, men jag har inte orken.

Älskling har varit här hela helgen och igår fick jag äntligen äta mat som smakar något. Det blev kyckling, ris och currysås. Och efter det mängder med godis, chips, dipp och jordnötsringar. Även en och annan munk åts upp.
Idag känner jag mig fet.

Imorgon har jag min första föreläsning. Människans undran över sig själva och samhället. Ska bli intressant och spännande. Och skrämmande. Men mest roligt. Ska möta upp Veronica utanför Kåren och sen ska vi leta upp salen HSG. Äventyr.

Jag längtar hem.
Uppsala, kom och hämta mig. <3

*UNi - Universitetet

Ambulanser, jävla bögar och Rusta o.O

Ja, gott folk. Morgonen började underligt.
Jag gick ut för min vanliga morgoncigarett och då står det en ambulans några dörrar bort. :/ Det verkade dock som att det inte var så allvarligt då ingen skrek och ambulansmännen både pratade och skrattade med familjen.
Efter att ambulansen åkt iväg står jag i solen en stund och njuter... Tills min inre frid kastade sig åt sidan på grund av en 5-åring på kickbike som åkte omkring och skrek "Jävla bög! Jävla bög!"..
Jag säger:
"Jävla föräldrar, tänk på vad ni säger till era ungar"

Efter frukost och diverse fix så åkte jag och Sara till Rusta och köpte köksgardin, köksduk, klisterkrokar och en gardinstång. Så nu är det mysigt i köket. :]

Ikväll måste man laga mat också. Och jag som precis betalade räkningar.
Hejdå, pengar. :(

Hon är en bra sko :)

Jag stod och pratade med Elina i telefonen, funderade över vilken buss som åker ut till Rusta. Och plötsligt står det en hel familj med kartonger utanför mitt fönster ut mot balkongen.
Min lägenhetskompis Sara Wahlström gjorde entré!
Skittrevlig familj, skittrevlig Sara och hon älskar Kaffe och äger en Micro OCH en kaffebryggare! o.O

Pappa sa att det var bra att jag fick ett bra första intryck och beskrev det hela såhär:
"Vad bra. Det är som att prova skor. Känns inte skon bra första gången man sätter foten i den, så kommer den aldrig att kännas bra"

Så ja, Sara är en bra sko helt enkelt.
Snart kommer Fredrik och han är bättre än alla skor. <3

Du är glad och ditt liv är kul

Fan, det märks alltid när jag har tråkigt.
Om jag inte röker så äter jag. Så enkelt är det. Jag är sämst på att lyckas roa mig själv och oftast slutar det med att jag tittar på något tråkigt på tv och äter godis. Hello Healthclub.

Idag kokade jag ris för första gången i mitt liv. Och trots mitt epic failure under själva kokningsprocessen (vilket slutade med att det låg risvatten över halva spisen) så smakade riset ändå som ris ska smaka. :] och jag stekte fiskpinnar och skivade till och med upp lite gurka. *nöjd*
Diskat har jag gjort också.

Elina ringde nyss och ville att jag skulle komma över och dricka martini. Och jag lovar, hade hon ringt för en timme sen så hade jag varit där. Men nu hann jag gå in i "Hemmakväll-i-pyamasbrallor-och-konstigt-hår"-mode så det blir till att stanna hemma. Sa däremot att nästa helg skulle passa bra. :]

Tv:n kallar. So long. <3

A big suckyday >.<

Ja, idag skulle jag alltså åka tillbaka till Örebro. Kollade upp bussar och tåg och for iväg.
Tog buss 804 mot Enköping, väl där skulle jag ha 12 minuter på mig innan tåget gick. Lugnt och bit av kaka tänkte jag. Stupid...
Bussen är självklart exakt 11 minuter och 30 sekunder försenad varpå jag måste slänga av mig ut när den väl stannar, springa igenom niagarafallet till regn som gud pissade ner på oss och hinna halvvägs ut på perongen innan tåget långsamt, nästan lite retsamt, tuffar iväg... utan mig.

45 minuter senare sitter jag i alla fall på ett annat tåg mot Örebro. Och till sist kommer jag fram.
Kliver på bussen som går ut till mig i Brickebacken och slår på ipoden. Härligt, hann jag tänka i mitt stilla sinne innan jag plötsligt känner att det luktar rök i bussen.
Och självklart, sjäääälvklart sitter det en hel "hej-vi-tror-att-vi-är-balla"-liga längst bak i bussen och röker gräs. Busschauffören skrek i micken och då slutade dem. Men 10 minuter senare så kräks en av killarna... -.-

Efter att ha överlevt en något försenad busstur, en långsam tågresa och en aningens underlig busstur kändes det bra att komma hem. Tills jag öppnar posten och får min första hyresräkning och dessutom öppnar kylen för att upptäcka att mineralvattnen, 3 liter apelsinjuice, filen, nyponsoppan och gurkan har frysit till is.

Välkommen hem, lix.

Hann ni ens sakna mig, Uppsala?

Och nästan lika fort som jag försvann, lika fort kom jag tillbaka.
Återvände till Uppsala idag för att få några dagars extra sommarlov. Istället för att ruttna bort i en ensam lägenhet i en stad där jag känner 3 personer som antingen jobbar eller går i skolan, så bestämde jag mig för att åka till Uppsala och träffa vänner istället. Schemat är på väg att bli fullt och än så länge ser det ut såhär:

- Tisdag: Träffa Sebz fram till kl 14:00, Robert någon gång efteråt
- Onsdag: Leka med Cirrow (helst resten av livet) <3
- Torsdag: Träffa Johan, fika kanske? Fika med Sofie efter?
- Fredag: Umgås med familjen, och sedan åka hem till Örebro.

Funderar på att kanske sova i lillebrors säng inatt. Han har Tv på sitt rum och gästrummet är för kalt och tomt att sova i. Hm. <3

Ensam i en lägenhet som kallas min?

Malin och Alex åkte precis. Och nu är jag för första gången helt själv i lägenheten som kallas för min. Det känns som att det kommer bli svårt att sova inatt. :/ Gissar på att TV:n och alla lampor kommer att vara på konstant.

Önskar att älskling var här. Det känns så mycket lättare att ha någon annan som rör sig i lägenheten. Någon att prata med eller bara titta på, liksom. Jag känner att jag kommer trivas här, att det bara är en vanesak att kunna kalla det här för Hemma. Men jag har alltid hatat att vara ensam, och jag gör det lika mycket nu.
Internet gör det lättare och att alla står redo att svara i telefonen om det är något. <3 Thanks!

Det spöregnar ute och det börjar redan bli mörkt. Det är höstväder, och det stör mig. Jag är fortfarande inte klar med sommaren. But hey, I guess it will be back.

Jag saknar Lillebror, Mami och Papi. På Tisdag eller Onsdag åker jag hem. Umgås med lite vänner istället för att vanka omkring ensam i lägenheten.
Det ska bli skönt att träffa folk.

Det blir nog en lång natt inatt.

Det är mulet, och risk för regn

Efter andra natten i mitt nya hem mötte Örebro mig och älskling med moln, 12 grader och risk för regn. Ytterst mysigt, not.
Idag åker han dessutom hem, vilket gör mig ledsen i ögat. Jag skickade ett panik-sms till Erika igår och frågade om hon ville sova här med mig, eftersom att jag är feg och inte vågar sova själv än. Hoppas att hon kan.

Idag måste jag köpa Shampoo för att min söta mamma råkade köpa två balsam :)
Så dagens inköpslista är följande
- Shampoo - Tops - Sax
Sedan får man se vad pengarna räcker till. Shampoo är av högsta prioritet i alla fall för mitt hår är äckligare än äckligast.

Pratade med Lillebror idag. Jag saknar honom <3 Han hade hittat nåt mysko program där man kunde zooma ut i rymden och titta på stjärnor. Jag åker nog hem på Onsdag. Känns som att jag kommer ha så tråkigt här alldeles ensam, så jag kan ju lika gärna ha lite mer sommarlov och träffa vänner. :) Dessutom måste jag fråga pappa om hur man får det varmare i lägenheten. Elementet står på för fullt men det känns fortfarande som antarktis i rum-format.

16:56 går älsklings tåg. <3

Mitt fina rum (sängen står till höger)

Älskling i soffan framför OS. <3

Det är en ny stad utanför mitt fönster

Jag drar upp persiennerna och utanför möts jag av hus jag aldrig tidigare sett. För plötsligt är det en ny stad utanför mitt fönster. På ett ögonblick (eller närmare bestämt en dag) försvann ängen, cykelvägen och tallarna och ersattes av vardagsrumsfönster och grannar som ser rakt in i mitt rum.
Plötsligt är jag ungefär 15 mil från Hemma, och det är meningen att jag ska bygga mitt liv här.
Här, där jag aldrig tidigare varit. Här, där getingarna gör vad som helst för att komma in i mitt rum istället för att flyga fritt. Här, där bussbiljetten räcker i 3 timmar och bara kostar 20;-.
Det är här jag ska bygga mitt liv.

Jag kom igår, fredagen den 15 augusti. På morgonen packade vi ett myrsläp till bredden med mina ägodelar och åkte iväg. Det var Jag, Mamma, Pappa och Älskling. Jag sov hela vägen hit.
Kanske är det därför som det inte känns som att jag har lämnat min hemstad? För att jag aldrig uppfattade att vi åkte därifrån?

Det tog flera veckor för mig att packa ihop alla saker, men bara några timmar att packa upp allting. Alla saker är redan på plats och jag har varit här i ungefär 1½ dygn. Den enda lilla ensamma flyttlådan som är kvar är den som innehåller alla mina skivor och LP:s.
(Hej, Ikea. Jag vill ha ett skivställ... gratis.)
Älskling stannade kvar hos mig igår och är fortfarande här. Jag tror att jag hade varit mer hemlängtig om han inte varit här. Men imorgon åker han och då får jag känna på hur det verkligen är att bo själv. Jag kommer gråta blod.
Jag grät imorse också. Pappa ringde och sa Godmorgon och berättade att han var på American CarShow, han ville mest kolla hur första natten gick. När vi lagt på så kickstartade mina tårkanaler och det kändes som om hela hjärtat bara gick sönder.

- Du kommer längta hem ett tag, men sen går det över, sa syster.
- Jag vet, sa jag.

Det är en ny stad utanför mitt fönster, det är nya steg jag ska ta och det är nya gator jag ska promenera på.
Jag vinkar Hejdå till Underbara Uppsala och försöker inse att jag bor i Örebro.