Idol ikväll var värt att skriva om. Faktiskt.

Schlagertema i idol ikväll. Helt fantastiskt. Lars gjorde kvällen med sin underbara tolkning av "Det börja verka kärlek banne mig". Liksom, visst. Han spexade och ramlade och medvetet glömde bort att sjunga, men seriöst. Väljer man ett schlager-tema får man skylla sig själv. Lars tog tag i saken och sa det många ville säga: Schlager är töntigt och verkligen inte hemmastadd i ett POPIDOL-program. Dem har ju tjatat om det under alla auditions. "Pop Pop Pop.. Rock." typ.

I övrigt blev jag besviken på både Anna och Alice, men imponerad av Robin B och Johan. Kevin står fortfarande på förstaplatsen som mirakelbarn. Killen har varit i Sverige i 9 månader och sjunger svensk schlager. Han hör hemma där och borde vinna hela skiten.

Lars borde däremot ta och pallra sig därifrån så fort som möjligt och hitta ett skivbolag som inte tvingar honom att sjunga schlager. Han gör egna låtar som är tusen gånger bätre.

Idol upphör aldrig att imponera.
Inte expressen heller som skriver om Jury-attacken mot Lars.

Snön faller på taken

Fredagen började med snö. Jo, det är sant! Ett tunt, tunt litet snötäcke försökte dölja gräset. Och på en natt gick vi från höst till vinter. Från mörker till ljus, eller ja, allting är väl relativt. Men hellre snö än slask och allt det där.

Jag har spenderat större delen av dagen med att skriva min uppgift i vetenskapsteori och nu står Fredz och lagar mat åt mig. Korvstroganoff med ris igen. Det är underskattad mat, lovar!
Det plingar på dörren ganska ofta här ikväll, småkidzen leker spöken och vill ha godis. Dem är söta, men jag har inget godis. Det gör mig nog mindre söt och snäll i deras ögon. Undrar om dem kommer kasta ägg på min balkong nu?

Nästa söndag är det familjemiddag hos mamma och pappa. Jag som trodde att jag skulle lyckas undvika uppsala i åtminstone två veckor. Haha! Ni vet att jag skämtar. Jag trivs bra i Uppsala, vill nästan vara där jämt. Men det kostar satan att åka.

Pratade med syster idag angående våran utgång i December. Det blir nog Ace i stockholm i alla fall bara för att CK är snäll och kirrar allt. Ska bli roligt att gå ut med syster, first time out lix. Vi ska även gå och se Markus Krunegård i februari när han spelar i Sthlm. Lovely!

På tisdag har farfar varit död i 10 år. <3 Jag saknar honom fortfarande. Tiden går alldeles för fort.

Shot me up, scotty

Kvällen började hemma hos Sofie med mat och Cider. Åkte in till People där vi mötte Kristin och drack piggelinshots, jordgubbsshots, cider och öl. Träffade Tomas och Robin där! Missed you guys a lot! Mötte även André. Vet inte om jag lyckades vara otrevlig mot hans kompis, men ja. Hon är knas. Hah, jag fick bråka med min onda sida för att inte smälla glasflaskor i diverse huvuden. Moget, annika.
Gick vidare till Etage och drack ännu mer. Mötte TonyBaby och Dominique. Han ska gifta sig, svart-lila-goth-bröllop. Lovely. Dominique alltså.
Pokade även en kille från JB (David?) och trackade honom på ett trevligt sätt hela kvällen tillsammans med Jimmy Trygg som jag och Hanna rakade av håret på en gång. Haha.

Det var så himla roligt.
Jag vill vara full jämt.

Jag dansar aldrig nykter.

Imorgon kväll blir det nog en krogrunda som heter duga. Jag planerar att utnyttja fjortisparadiset Peoples happyhour till fullo och sedan skiter jag faktiskt i vart jag hamnar.
Jag tänker svepa piggelinsshots som kostar halva-priset och sen dansa mig äcklig till musik som jag egentligen hatar, förutom när jag är full.
Ja, så är det.
Och jag vet att ni har fått lön så skyll inte på dåligt med pengar, bangers! Den enda med dispans är Johan för han har tvättid och inga rena kalsonger. Så det är liksom okej.
Imorgon är det party.

Och förresten.
Mitt hår är svart.

Gatorna glöder ikväll

Pollenchock och allergi
I kaoset skapar vi symmetri
och parkerna fylls av tanter, som trängs och knuffas över kanten
Och hundar och katter och emos i drivor
Vi skrattar högt och sparkar lågt
För inget ord har någon betydelse, inte ens förlåt
halsen är full av gråt
men det är inte oss dom vill åt

Vi petar med pinnar på det vi inte förstår
och det är inte förrän vi går, som vi plötsligt fattar
att det inte är förrän på nätterna
som äkta kärlek kommer fram
i stjärnfallen som du är himlen till
det glöder på gatan ikväll
vi bränner tårna när vi springer utan skor
akta dig, storebror ser dig, det är inte som du tror
jag luktar sprit och du kräks i en buske
men polisen ser inget för vi dansar förbi
ingen klarar sig så länge som vi
hur mycket promille är vi uppe i

Vi tågar in och tågar ut och följer blåsten vart den vill
Men vi ska inte tillbaka hit
För vi rymde och lovade att aldrig återvända
för ingen kan veta utan att känna
och din hand i min, då är allting perfekt
ingen ser, att det inte finns några fel, det finns bara rätt

copyright: Lilla Krypet

Blackout blev MeetOut

Maten på balkongen kan nu lugnt flyttas in. Det 3 timmar långa köks-, hall- och badrumsströmavbrottet avslutades med att dem kapade elen till hela huset och fixade sedan problemet. Grannarna som hade fest i lägenheten bredvid vår har kanske varit gladare, men det hindrade inte en av killarna som bor där att komma ner och säg hej.
Sara, jag, grannen-en-trappa-ner-Dag och två av killarna från festen stod och pratade en bra stund om det mesta. Var trevligt att äntligen få lite grannsämja (eller osämja?) Vi blev bjudna på fest, Dag också, men med min mys-outfit kändes det lite otaggat.

Nu kan jag höra dem smälla, banka, dansa, sjunga och skrika från andra sidan väggen och jag funderar på när dem väl ska dra ut på krogen. För hur trevliga dem än är, så orkar jag inte höra "Life is Life" och "Popcorn" hela natten. Så är det.

Autumn's entry

Och hösten är redan här och det är någonting mystiskt med alla
och vi springer upp och ner och ut och in, innan ens kaffet hinner kallna.
På caféer samlas alla och gömmer sig för löven, för lugnet och gömställen är allt vi behöver.
För vi fångas av för många vindar utanför fönstren och killen i baren blinkar
och ger mig ett rus, allt som jag annars är finns inte här
Vi dansar på golv i olika färger och rökmaskinen skapar hosta,
i alldeles för korta kjolar och för höga skor
och alla här är yngre än dem tror.
För i hjärtat skapas en illusion, ett liv som inte finns.

Och vi vinglar ner för gatan förbi ån och slottet och dioderna i skyltarna som blinkar i otakt
och jag ramlar och du svamlar och jag skrapar händerna i gruset och ruset är borta
och jag vaknar och det är svårt att vara rätt,
för enkelt att trampa snett.
Och jag kräks och spyr och allting snurrar
det går inte över hur mycket jag än blundar, blundar, blundar

För hösten har gjort entré, den starkaste överlever
och är du för svag så fångas av oss som inte vet vad vi gör
men som lever som om vi aldrig dör

copyright: Lilla Krypet

Television Narcotica

Tänker nu lista några av serierna som fångat mitt hjärta:
(utan inbördes ordning)
- - -
- Doktorn kan komma
( Jag följde det här när jag var mindre. Och nu visas det på tv igen. Spännande, intressant och karaktärerna är kärlek! Varenda fall är nytt och läkarna har alltid fullt upp med tjuvar, hästolyckor, unga och gamla. Och nästan ingen dör. Någonsin!)
- Kvinnofängelset
(Ett grått och trist fängelse med truckflator, maktbråk och elaka chefer som förgyller tillvaron. Bea stannade i mitt hjärta och jag längtar tills tv4 bestämmer sig för att visa serien igen)
- MASH
(Jag säger bara: Alan Alda <3)
- House
(En cynisk och bitter läkare som alltid tror att han har rätt, och dessutom alltid har det? Snubben påminner om pappa och det gör det hela ännu bättre)
- Roswell
(Vad hände med den serien? Tre ailens landar på jorden varav en av killarna var så snygg så att man dog. Och det var hemligt och ja. Ge tillbaka. nu)
- Queer as folks
(Bögserier in my heart och när den här visades första gången så var jag inte gammal. Men trots det så fastnade glitter, glamour och det ständiga sökandet efter kärlek och sex och alla intriger där emellan i mitt huvud.)

Vem spetsade min nattsömn, JohnBlund?

Nattens dröm var en underlig kombination av "idol", "Stjärnor på is" och "Narnia" samt några småbitar yr min gymnasie- och högstadietid.

Min gymnasielärare Leif Eiman var ledare och vi var ganska små kidz (inte lika gamla som IRL alltså) som skulle ut och åka skridskor. Jag skulle åka skridskor med idol-Kevin. Men plötsligt så kommer det en kentaur och det skjuts massa pilar efter honom, han blåser i ett horn efter hjälp. Då får alla vi kidz varsin pilbåge och vi har plötsligt på oss kläder som är en blandning av konståkning och alver.
Efter att vi har dödat the bad guys så ska vi äta, mitt på isen vid ett långbord. Då är alla idoler vid bordet och jag sitter mitt emot idol-Johan Palm och bredvid Anna-Stina från min gamla högstadieklass. Efter vi har ätit så dansar vi ifrån bordet, alla två och två, och jag dansar med Johan Palm och viskar i hans öra att han gjorde Suede-låten bra och han säger tack, pussar mig på kinden och sen vaknar jag.

Det kanske börjar bli lite varning över hur mycket jag faktiskt tittar på tv?
Eller?

Random thoughts from a spotless mind

Jag fångades av en tanke idag. Eller rättare sagt en rädsla. Den där grävande, krypande ilningen längs ryggraden. Det jag alltid varit rädd för. Att misslyckas.
När jag står på min balkong och tittar ut över gården, stirrar rakt in i höstträden, drabbas jag av en enda fråga som ständigt ekar någonstans bakom alla måsten. Hör jag hemma här?

Ibland känner jag mig värdelös. Som att jag inte har det som krävs för att överleva själv. Överleva och klara av det jag tar mig för. Tänk om jag bara tror att jag är smart? Och att det egentligen inte alls är så. Hur vet man sånt?
Jag fångas upp av så mycket på kvällarna. Och jag försöker tränga undan det med rutiner, måsten och borden. Men jag hamnar här ändå, efter en stund. Tänkandes, rökandes och grubblandes.

Är jag redo för det här?
Eller är det rädslan för att misslyckas som håller mig uppe?

Jag är här nu, livet. Jag är här nu,

Det känns skönt att kunna sätta nyckeln i låset och öppna dörren till en plats som är min. Mitt hem. Min lägenhet. I mitt kök finns mina saker, mina tallrikar och mina glas.
Det känns underbart att promenera ner till UNi i solen och veta att jag har ett liv på ingång. Ett nytt liv. Ett uppgraderat liv. Och jag trivs med det.
Jag trivs så bra med att studera och lära mig nya saker, lära känna nya människor och dricka te i soffan på kvällarna. Jag älskar att ta en kopp kaffe och röka på min balkong. Min alldeles egna balkong, med utsikt över gården där det antingen springer barn eller katter och där det står tre stora träd med gula löv.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna ta mig såhär långt. Jag började på botten och krälade mig upp dit jag är idag. För det har kostat mig blod, svett och tårar för att ta mig hit. Men det har varit värt det.

För jag har börjat skapandet av mitt eget liv. På mina egna ben, med mina egna vingar av glas.
Lilla Krypet flyger snart stadigt. Håll i er, för det här är bara början.

I'm the beautiful one on a saturday night

En liten bit av mig dör varenda gång jag hör introt på Beautiful Ones av Suede. Men den biten dör på grund av kärlek. På grund av hur gitarrerna bara spelas rakt in i hjärtat på mig och pulsen ökar. Och när Brett sedan börjar sjunga, då brister allt.
Varenda gång jag hör den låten så blir jag tårögd, jag kan sitta på golvet i timmar med stereon på repeat och bara lyssna, bara mumla till musiken och blunda. Jag är så jävla emotionellt knuten till den låten att jag inte ens en enda gång kan låta den bara passera. När den spelas ger jag den hela min uppmärksamhet, och hela min själ.
Jag har hittat bandet i mitt liv och jag skulle göra vad som helst för att få se dem Live. Få se dem spela Trash och Filmstar på scen. Se Brett och Richard svettas och dansa och spela och sjunga. Höra introt till Beautiful Ones och gråta och sedan avsluta kvällen med Saturday Night, lagom tills lamporna släcks och alla skriker och klappar händerna och svimmar.

Jag fann dem när jag var 11. Och dem har varit min kärlek sedan dess.

up, up and away

Satt 1 ½ timme och skrev tentan. Kunde 2 av 3 frågor. Eller ja, jag tror att jag kunde dem 2 frågorna i alla fall. Svarade ganska utförligt allt som jag bara kunde komma på som hörde till ämnet. Tentan skrevs i Bunkern, och namnet passade onekligen. Längst ner i L-huset, längst in, inga fönster, ingen mottagning på mobilen.
Här nere hör ingen dig skrika.
Jag gick inte först, jag gick inte sist. Jag gick någonstans mitt emellan. Vilket också känns bra. Då känner man sig halvsmart.
Klockan är bara strax efter 10 och jag har redan varit vaken 4 timmar. Den här dagen kommer nog aldrig att ta slut. Det känns som att det här är den första helgen på länge som jag faktiskt bara kan andas och inte behöva ha skolan i bakhuvudet.

Undra vad man ska äta för mat idag.

tentaångest.nu

Nu börjar det krypa i varenda liten hudbit på min kropp. Det börjar klia i fingrarna och pulsen pendlar upp och ner och ut och in. Jag upplever min första tentaångest och den är alla annat än trevlig. Känns som att jag inte förstår någonting, som att allt jag skrivit är fel och att jag kommer vara den enda dumma idioten på hela kursen som kommer kugga.
Jag är sämst.
Fredz har typ "förhört" mig på instuderingsfrågorna och jag klarade väl det rätt okej. Men oron ligger i att jag kan ha svarat helt fel, redan från början. Att jag missuppfattat frågorna.

Fy fan. Så jävla nervös.
Håll tummarna.

Jag tar avstånd från dig.

Vissa personer i min umgängeskrets kan verkligen få mina nerver att krypa omkring på utsidan. Det är människor som jag inte riktigt kan placera och förstå mig på, människor som agerar utan att kunna förklara varför.
Sådana människor kan få mig att i timmar bara kunna fundera kring varför dem beter sig som dem gör. Men efter varje session så är jag ändå inte ens ett ord klokare.

Jag ska ta avstånd från sådana människor nu.
Människor som mest bara gör mig förvirrad, som säger att ärlighet rocks! men som fortfarande har svårt att hålla sig till sitt eget slagord. Människor som nästan lever lite på sin mystik och den förvirring dem skapar.
That's what's keeping them alive, but now you're gonna die.

Made my day

Blev så glad alldeles nyss.
Upptäckte att en tjej på bilddagboken använt en av mina texter. Någonting jag har skrivit. Någonting som fick henne att känna igen sig. Eller bara tyckte att den var bra.
Jag blev alldeles varm.
Det är det jag vill. Påverka eller få människor att inse att det finns fler. Jag vet, det låter ambitiöst och sälvklart. Men när det väl händer, känslan är oslagbar.

"Du skriver verkligen JÄÄÄTTE fint & man Känner sig verkligen in i det du skriver. det är jätte underligt"

Made my day!

Quick update

Har varit lite dålig på att uppdatera, men finns väl inte så mycket att säga. Känner mig ganska tom och förvirrad och pluggar dessutom till tentan så det är inte så mycket mer som hinns med.

Var på JB idag och pluggade mellan halvnio och halvtre. Känns som att jag förstår ungefär lika mycket som innan, vilket är i princip ingenting. Hoppas på att myntet trillar ner snart.
Imorgon blir det samma sak igen och jag har skavsår på grund av mina pumps.

Yrseln har kommit tillbaka.

Storebror is watching you

Tenta på fredag och jag sticker till Uppsala och pluggar.
Ska hem till Freakshowen och försöka rädda några liv på samma gång.

Pratade mycket med StoraBror igår. <3 Gjorde mig glad. Vi har inte pratat så mycket om det vi pratade om igår, vet inte varför det blivit så. Men det kändes bra. Att han förstod och är förståndig. För visst att jag är lillgammal, men han tänker ändå längre än mig. <3
StoraBror, jag älskar dig.


Kör boosting hela morgonen och hela helgen.
På måndag börjar kriget.

a phonecall away

Vissa personer som man har haft i sitt liv, dem stannar alltid kvar. Det kan ta år innan man pratar med varandra, men när man väl gör det så är det ingenting som förändrats. Man skrattar fortfarande åt samma saker, man förstår varandra undermedvetet och det känns som att man aldrig varit ifrån varandra.
Jag har en sådan vän.
Jag har faktiskt två <3

A trip down nostalgica lane

Pratade med en gammal vän igår och åkte iväg på en liten nostalgitripp. Plötsligt kom alla minnen tillbaka från min högstadietid. Då det viktigaste av allt var att sminket satt bra, ölen var billig och att inte äta tacos innan man skulle bli full. Och ens familj var inte mamma och pappa utan alla vänner runtomkring.

Jag minns Vänges gangsters och jag var en av dem. En av dem som drack öl vid mulle och kräktes i buskarna. En av dem som bar alldeles för fulla vänner hem och tvingade dem att ligga i framåtstupa-sidoläge. En av dem som själv ganska ofta fick ligga så.
Jag minns macken och den lilla gräsbiten utanför där vi satt och rökte och åt glass på somrarna, och busskuren där moppepojkarna åkte runt-runt på trimmade mopeder, utan hjälm. Jag minns alla nätter som man låg i fotbollsmålen och frös för att man inte visste vart man skulle sova, men samtidigt var glad för att någon annan låg bredvid och kände samma sak.

Jag minns alla mornar då man vaknade med en smällande huvudvärk men fick rostade mackor med marmelad. Och jag minns hur vänner satte is mot varje sår man hade och gav en hur många plåster man behövde. Jag minns hur alla skyddade varandra och försvarade en mot dem som inte förstod oss.

"Du är inte ens värd att titta på henne. Hon är bättre än alla!"

Överdramatisk.

Det är säkert bara näringsbrist. Lite för dåligt med vitaminer och sånt. Och järn. Dåliga värden. Eller kanske trötthet. Har ju sovit ganska dåligt senaste tiden. Vätskebrist? Det kanske är att jag röker för mycket. Så att jag kajkar lungorna? Eller migrän. Det kanske är cancer? En tumör som gräver sig fram i min hjärna och förstör? Det skulle förklara huvudvärken och yrseln och illamåendet.

Välkommen hit, fröken hypokondrina.

Att glömma det sociala livet i en vecka

UNi ändrade seminarieuppgiften. Hej lilla käftsmäll, hejdå socialt liv.
Ska läsa 2 hela böcker samt 4 kapitel i 2 andra böcker. Sedan ska jag skriva 2 abstrakt utifrån texterna och 3 diskussionfrågor. Tills på fredag. Hejdå livet.

Menmen, var i uppsala idag. Träffade Näslund, Tony, Sandra, Johan och familjen. Var oerhört effektiv idag och läste hur mycket som helst. Nu ska jag däremot försöka utrota min yrsel som vägrar ge upp.
Kanske borde äta någonting?

En kameleonts bekännelser

Det är underligt hur lite saker förändras runt omkring en, när man själv påminner om en kameleont. Det känns som att jag på bara 1 ½ månad har blivit en helt annan person, både till det positiva och det negativa. Ibland undrar jag huruvida det var bra att jag flyttade eller inte.

Jag bytte stad. Bytte skola. Skaffade ett eget hem. Egna tallrikar och bestick. Betalar min egen hyra. Skaffade nya vänner. Läser om nya saker. Har rutiner som innan var helt okända.
Var detta ett bra steg eller bara ett val i panik då jag mest bara ville bort från skiten i Uppsala?
Ibland funderar jag på om jag skadas mer av att inte bo hemma eller om jag på något underligt sätt faktiskt läker under tiden jag står på egna ben, testar mina egna vingar.

Ibland blir allting bara för mycket och jag grinar som en tönt medan jag läser mina böcker och försöker dricka min daim-cappuccino som normalt folk. Men oftast slutar det med att jag dunkar huvudet i bordet och bränner hål på min hud.

The only thing that makes me feel real
Burn, baby, burn.

Finns inga bekymmer

Allting gick bra!
Var skitnervös, men hamnade i en jättebra grupp :) Det var nästan lite roligt dessutom. Nu är Fredz här och han lagade mat åt mig. Och snart ska han diska också. Han är oerhört gullig ikväll :*

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka Varma Koppen Blåbär/Hallon och njuta av att jag slipper vara utomhus nu när det spöregnar.

Godnatt allihopa <3

Slö morgon, viktig dag

Känner mig inte alls på topp idag. Började må illa när jag skulle äta frukost, och känner mig allmänt tung i huvet, som om jag inte sovit något inatt typ. Bra timing, not!

Fick ett Lycka till-sms av Veronica imorse och det gjorde mig glad i alla fall. :) Ska iväg till UNi om en timme ungefär. Mest för att jag inte hittar till salen vi ska vara i. Tar nog bussen, det alldeles för dåligt väder för att promenera.

Måste läsa ännu mer nu.
Är galet nervös.
Håll tummarna för mig idag?

Klockan är 23:30, det här är ekot.

Uppgiften är klar! Tacka undebara syster för att hon hjälpte mig <3
Nu ska jag bara lära mig texten typ utantill så att jag kan vara med i diskussionen imorgon.
Har pratat med snälla människor på msn ikväll. Som får mig att må bra igen. :)
(Jag vet att jag pendlar upp och ner i mitt humör, men vet inte riktigt varför det händer. iaf)

Tänkte att jag skulle åka till Uppsala nästa vecka. Men eftersom att mina föreläsningar ligger så knasigt till så går inte det. :/ Får bli nästnästa vecka istället. Men bara en snabb visit, för jag har tentan på den fredagen.
Saknar er alla där i Underbara Uppsala. <3

för övrigt:

A- Fast hur du ska lyckas övertala henne om det utan att få typ ett skott i pannan, det ska bli spännande att se
T- om jag får ha mina två favvisar för mig själv? shit jag kan ju lika gärna skjuta mig själv efter!

I lol'd <3

Hiding the tears?

Jag vet inte varför det blir såhär. Att jag plötsligt bara hamnar i någon form av panik över att jag inte kan någonting.

För varför skulle jag vara dummast av alla på min kurs?
Är jag den enda som kommer misslyckas med uppgiften? Jag lovar att jag kuggade på första tentan.

Allt det där. I mitt huvud. Spinning around and around and around. Det vägrar försvinna.

Hur ska jag hinna? Vem orkar lyssna? Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur mår du egentligen? Jag har så himla mycket just nu, ska vi ta en kaffe? Eller nej, måste läsa.

Jag är så jävla rädd för att inte vara smart.
Att vara smart är det enda jag har.
Att vara smart är det enda jag är.

Att fånga en fjäril

Känns som att jag svävar på moln idag. Solen skiner och jag ska snart äta lunch. Känns på något sätt som att jag är mycket lättare idag.

"Du tog bort alla tyngder från mina axlar och släppte fjärilarna ut
I min mage dansar dem, och i mitt hjärta dansar du"

Ska göra min seminarieuppgift idag. Karl Marx, yeah.
Ska göra en kopp te (eller kanske kaffe idag?) och sätta mig ner i köket för en gångs skull. Eller kanske ställa in det vanliga skrivbordet i mitt rum och göra det som ett plugg-bord?
Börjar bli lite knas med ryggen eftersom att jag alltid halvsitter på golvet och använder soffan som bord.

Kirrade lite bra musik idag. Syster tipsade om Nordpolen. En uppsala-kille som jag blev helt kär i. Dagens tips är alltså musik: Nordpolen - På Nordpolen. Enjoy!

Nej, vi hörs lite senare, små loppstrutsar <3