Och hösten är redan här och det är någonting mystiskt med alla
och vi springer upp och ner och ut och in, innan ens kaffet hinner kallna.
På caféer samlas alla och gömmer sig för löven, för lugnet och gömställen är allt vi behöver.
För vi fångas av för många vindar utanför fönstren och killen i baren blinkar
och ger mig ett rus, allt som jag annars är finns inte här
Vi dansar på golv i olika färger och rökmaskinen skapar hosta,
i alldeles för korta kjolar och för höga skor
och alla här är yngre än dem tror.
För i hjärtat skapas en illusion, ett liv som inte finns.
Och vi vinglar ner för gatan förbi ån och slottet och dioderna i skyltarna som blinkar i otakt
och jag ramlar och du svamlar och jag skrapar händerna i gruset och ruset är borta
och jag vaknar och det är svårt att vara rätt,
för enkelt att trampa snett.
Och jag kräks och spyr och allting snurrar
det går inte över hur mycket jag än blundar, blundar, blundar
För hösten har gjort entré, den starkaste överlever
och är du för svag så fångas av oss som inte vet vad vi gör
men som lever som om vi aldrig dör
copyright: Lilla Krypet
onsdag 22 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
SOm alltid skriver du med sån inlevelse så man bara dras med i texten.
Vad sägs som att VI går och gömmer oss i lugnet nån dag och tar en kopp te eller kaffe? :*<33
Asbra skrivet älsk. <3
Skicka en kommentar