Today.

Ge mig ett Nintendo Wii, choklad-kladd-muffins, äppelpannkakor med tofuglass och hjortronsylt samt en stor dos vänskap och oändliga mängder av kärlek till F. <3

Där är min dag. Titta och njut.

Återupplivad, Tillbakanerdödad

Efter en paus som inte gjorde mig så mycket mer alert än innan, återupptar jag nu skrivandet.
Mest för att tristessen just i denna sekund tar livet av mig.
Livet, ja, det traskar omkring som vanligt. Lite hipp som happ, dit som hit, upp som ner. Det går i vågor, men ganska lugna och guppande sådana.
Är i Uppsala. Har varit det alldeles för länge känns det som. Längtar hem till Örebro. Hem till lägenheten, alla mina kläder och mitt rum. På söndag får jag åka dit. Det ska bli skönt.
I övrigt skriver jag på studien, som jag nästan inte förstår någonting utav men det borde gå till sist.

Min hjärna är vriden och jag borde sova.
Helst resten av livet, men det är det ingen som vet.

Heads up

Är så trött hela tiden. Blir en paus från bloggen.
Orkar inte prata med någon.

Varma advent

Mamma, Pappa, Lillebror och Nathalie kom vid 14 och ljudnivån höjdes och i varje del av lägenheten ekade skratt och värme. Jag blev så glad över att träffa älskade Lillebror och varma mamma och mysiga pappa och glada Nathalie. Ville aldrig att dem skulle åka hem igen.
Vi åt saffranskaka, lussebullar, pepparkakor och drack kaffe. Sen åt vi pizza/hamburgare/sallad. Och sen drack vi glögg. Vi spelade Buzz och skrattade och det var så mysigt.
Mamma gav mig röda fina gardiner som nu sitter uppe i mitt rum, och en fin julstjärna som hänger snett i mitt fönster. Och jag fick en ljuslykta och lite mat. <3

Den här dagen var bra. Alldeles fantastiskt bra.

F åkte med dem hem till Uppsala, och som vanligt blev jag helt onormalt ledsen. Som varje gång han åker. Blir alltid så ensamt när han inte är här. Men åker förhoppningsvis till Uppsala nästa vecka, så det tar inte så lång tid tills vi ses igen. <3

A comment that made my day

Började dagen klockan 6 imorse. Brickebacken var dött när jag väntade på bussen och nästan lika dött när jag kom tillbaka hem till F ungefär 3 timmar och 16 minuter senare. Tentan kändes okej, hoppas på att jag klarar den.
Sov några timmar på förmiddagen och spenderade ungefär 18 minuter tillsammans med Carro åt att skratta åt en omogen kommentar om helvetet. It made my day. Du är så söt så att jag måste nypa dig i kinderna. *nypnyp*

Imorgon kommer Mamma, Pappa och Lillebror. Längtar dit. Ska bli roligt att visa dem hur jag bor nu när allt är i ordning. Lillebror som inte ens sett lägenheten någon gång. Mys!

En jul med öppen planlösning

Jag vet inte vart julafton spenderas. Ensam i Örebro? Kanske med syster om det är okej? I Herrhagen med husspindlarna och glögg?
Jag har en jul med öppen planlösning, fyll den med vad ni vill.

Ett yrsnöväder på min tunga

Jag sitter här många kvällar. I soffan, ihopkrupen i mina pyamasbyxor och får ont i ryggen. Stirrar rakt i en skärm och försöker få rätsida på allt det som jag fyller sidorna i den svarta boken med. Ett underlig yrsnöväder som inte riktigt vill slå sig till ro, inte riktigt vill lägga sig på marken än. Och varje kväll försöker jag sortera ut och fånga i alla fall några flingor, fästa några av dem vid pappret. Flingor som är svarta av pilotpennor. Flingor som smetas ut mot min handflata ibland för att jag blir för ivrig. Och inte väntar eller blåser så att det hinner torka.
Ibland när jag fyllt ytterligare en sida med någonting som ska verka organiserat, så upptäcker jag att mascaran runnit. Att jag omedvetet gråtit. Men om det är för att jag är ledsen eller om det beror på att jag glömt blinka, det vet jag inte. Det känns så onödigt att veta sånt, läpparna smakar lika mycket salt ändå och fortfarande är jag svart under ögonen.
Jag har ett yrsnöväder i mig. Som virvlar och tumlar runt och blåser upp, och aldrig faller ner. Jag fångar snöflingor på tungan och låter dem smälta till någonting lugnt och sansat, någonting kaotiskt organiserat.
Det är utsmetat bläck på mina papper, det är många snöflingor ikväll.

Obeskrivlig Fjäril

Jag kan stå och stirra på fallande snö hur länge som helst för att det känns som att vara i rymden. Och varje gång får jag upp en passande låt i huvudet som beskriver allt i mitt liv. Det är som mitt alldeles egna soundtrack. Och jag kan börja gråta när jag går hem från Universitetet och solen lyser mig rakt i ansiktet och isen gnistrar på gatan. Bara för att jag fylls av någonting pirrande i magen som jag inte kan beskriva. Och jag kan stanna till mitt på vägen och snurra runt runt runt till låten i hörlurarna bara för att mitt liv är precis som en musikvideo. Jag ser mig själv utifrån och tänker att det är så jävla vackert allting.

Varma mamma

Jag vill att mammas varma händer ska ta bort allt dåligt. Och jag vill ha mammas tröjor som alltid luktar gott och henne och jag vill att hon ska bädda ner mig och säga att allting är bra och att det är okej att vara lite galen ibland. Mamma som alltid vet saker som man inte tror, mamma som alltid förstår det man inte tror att hon förstår.
Jag vill att hon ska säga någonting djupt och oförståndigt och jag vill att hon ska fråga om jag har sett dem nya gardinerna i köket. Jag saknar mamma som alltid ler och alltid säger att man är duktig och att hon är stolt och som alltid älskar en villkorslöst.
Mamma som unnar sig små kakor och bullar fastän hon borde få äta hur många som helst. Mamma som kommer hem helt lyrisk efter att ha hittat ett fynd på rean. Mamma som bara fnyser åt pappa som säger att hon redan har 14 blusar, men hon är lika glad ändå.
För hon är alltid glad, alltid varm, alltid mjuk och snäll och trygg.

Jag älskar dig, Mamma.
Och jag saknar dig mycket ikväll. <3

<3

"Om människor var planeter skulle mamma vara någon slags saturnuskopia i utkanten av vintergatan. Där skulle hon hänga med sin ringar som skulle snurra runt runt runt runt"

- SysterYster

En ensam helg.

Ännu en vecka har gått. Ännu en helg börjar utan Fredz. Ännu en tenta är skriven. Tiden flyger iväg och jag förstår inte hur jag lyckats komma såhär långt. Utan att ens förstå hur många timmar, minuter och sekunder som passerat.
Kvällen är ensam. Det är kvällar som denna då jag längtar tillbaka till Uppsala. Att kunna åka iväg vart man vill och träffa vem man vill, för det var inget problem. Vi bodde nära och ni alla fanns där.
Och nu sitter jag här, i en annan stad och önskar att jag kunnat ta den där impulsfikan på Shell-macken. Eller den där snabbisen till Rusta för att kolla på allt och ingenting. Eller ses på stan bara för att promenera omkring och kanske köpa varm choklad på Storken.
Det är kvällar som denna som jag saknar Uppsala. Och saknar Er alla ännu mer än vanligt.

I just miss you guys. Wish you where here.

En bild säger mer än tusen ord.

Dagen kan beskrivas med bilden nedanför:

+ kaffe och tentaplugg.

Imorgon är det tenta, håll tummar och tår för mig.

Åh, Uppsala <3

Jag har vinglat på varje gata hos dig och vrickat fötterna i alldeles för höga skor. Kissat i engelska parken och säkert alla andra parker och däckat i slottsbacken på Valborg. Jag har kramat poliser i dina gränder och bosatt mig på varje café i ditt hjärta. Jag har hånglat med främlingar mitt i nätterna och druckit billig öl på bryggan i vårsolen när inte ens plusgraderna krypit fram. Jag har köat på akuten i 4 timmar på grund av ett sprucket lillfinger och varje torsdag den där sommaren för länge sen stod du & jag och pekade och skrattade på alla fjortisar med korta kjolar mitt på stan. Och alla hemliga cigaretter som jag rökt på Linné, där man låtsades vara 18 och vuxen fastän man mest var liten och förbannad. Vi skrev oss eviga på rivna papper och servetter och förevigade varenda minne på varje pizzakartong som vi slängde i fyrisån.
Och man satt där på storken på trasiga stolar bland urdruckna kaffekoppar och väntade på att livet skulle börja. Livet som aldrig börjar förrän man själv tar första steget. men det förstod vi inte då.

Du & jag, Uppsala, vi var bättre än så. Vi hade storslagna planer. Bland mytomspunna legender skulle vi också få en plats. Till höger om statyn på Katedral, halvägs ner för slottsbacken och på bryggans nedklottrade plankor. Där skulle vi alltid finnas.

Blev någonting som vi tänkt?

Singning in the rain?

Som vanligt i Örebro så öser regnet ner. Det blåser kallt och paraplyet är ingen match mot vinden. Sådant här väder gör mig alltid lite bitter, eller åtminstone seg och trött. Som att man aldrig riktigt vaknar till. Trots att man möts av kallduschar och luftöverskott.

Pluggat med Veronica idag på UNi. Gick rätt okej. Svarade på fler frågor och förstod nog lite mer än innan i alla fall. Inte många dagar kvar nu tills man sätter sig i bunkern där ingen hör dig skrika. Vi var ganska många som kuggade förra tentan, så man känner sig inte ensam. Det är alltid något.

Helgen var ensam utan Fredz. Tycker inte om att sova själv överhuvudtaget, men helgerna blir lite extra jobbiga. Det är mycket tryggare och lugnare när någon delar luften man andas, och tar upp lite för mycket plats i sängen. Hud mot hud är det bästa jag vet. Bara 1 ½ vecka kvar tills vi ses.

På torsdag kommer Sofie. Jag längtar.

Prinsessan med tumvantarna

Idag när jag satt på bussen på väg hem från stan var det en flicka som lekte att bussen var en karusell. Hon hade en randig mössa och tjocka, röda, stickade tumvantar. Jag blev avundsjuk. Jag vill också kunna se bussar som karuseller, kottar som djur och varenda liten sten som ett berg. Jag insåg plötsligt hur grå och trist och tråkig man blir när man blir äldre. Man blir realistisk och saklig, viktig och vuxen.
När jag var liten ville jag blir prinsessa och ha hundra vita hästar i ett fint rött stall. Jag ville ha en höskulle där man kunde hoppa omkring och jag skulle veta vart alla dem läskiga hålen fanns. Jag ville ha en tiara och ett trollspö. Idag vill jag bli beteendevetare.
Kontrasten är brutal.

Tomt rum.

Det märks så tydligt att du inte är här. Det finns ingen i rummet som delar luften jag andas, som håller hjärtat i ordning så att det slår i takt. Jag är så van vid att luta mig mot dig och känna din parfym. Ingenting av det finns här ikväll och jag saknar dig lite extra.
Det värsta när du inte är här, är att sova. Att gå och lägga sig i en tom säng utan någon att trängas med, utan någon att sno täcket ifrån.

Jag saknar dig, smul.

Ett suckande "vafan"

Jag har slutat bli ledsen, jag gråter inte över honom längre. Jag har slutat vara arg och förbannad, energin hjälper inte där ändå. Men jag blir uppgiven. Och irriterad.
Jag blir irriterad över hur han kan vara så egoistisk. Hur han kan vara så brutalt självcentrerad och självisk och fullständigt skita i alla förutom sig själv. Han stör mig i mitt pluggande, han stör mig i mitt hem fastän han inte är här. Han stör mig i mitt Örebro. I mitt nya liv.

Jag blir alltid så uppgiven, hjälplös. Varenda gång som jag får höra, känna, se, lukta det som hänt så blir jag så besviken. Det känns som att någonting bara faller bort från mig. Jag blir less.

Varje gång jag hör det så suckar jag bara. Jag suckar och säger "vafan" lite av gammal vana, kallar honom för idiot. Men inte riktigt med någon kraft bakom. Det är liksom så det här.

Och ingen av oss tror längre på att det någonsin kommer att förändras.

Shaken, not broken.

Jag fick underkänt på tentan och hela min självbild skakades om. Jag vet att jag inte borde, men ibland känns det som att det enda jag är just är att vara smart. Om om jag inte är smart, vad är jag då?
Det är löjligt att tänka så, men jag kan inte låta bli. Det har varit det enda jag har levt upp till under många år. Att jag är smart, att jag kan allt (eller i alla fall det mesta) och att jag lyckas med det jag tar mig för med above-average betyg. Ett underkänt sätter allt det där i gungning.
Läste en artikel i tidningen Cosmopolitan om "Duktighetssyndromet" och att det är många som just skadas av sin egen prestationsångest. Jag har duktighetssyndrom. Och jag vet att jag skadar mig själv genom att ständigt klanka ner på mig om jag inte lyckas. Ett underkänt och jag är sämst.

Ett plus i det här negativa inlägget är att jag faktiskt fick godkänt på hemtentan. Jag blev glad. Det kändes bra, som ett bevis på att jag inte är för dum för universitetet. Att jag faktiskt kan lyckas med det här. Jag behövde det. En boost i rätt riktning.

Pratade med Farmor nyss. Jag blir alltid glad när hon ringer.

regn, regn, regn, regn

Det är ett regnigt och blåsigt örebro som möter er idag. Det svider i ansiktet när regnet träffar huden. Vinden blåser så starkt att man får svårt att andas.
Har varit vid Universitetet. Hade föreläsning och vi pratade om homosexuella djur, rainbow-animals. Jag vill se den utställningen på Naturhistoriska.

Lyckades laga mat också. Trots att jag är helt sjukt trött. Och nu måste jag sätta mig och göra båda seminarieuppgifterna. Wish me luck.

Rävungen saknar dig.

Idag har farfar varit borta i 10 år. Tiden går för fort.
Jag har fortfarande inte slutat sakna honom. Jag har fortfarande inte vant mig vid att han är borta. Han var min bästa vän. Och är det fortfarande.

Jag minns att jag under 2 års tid skrev brev till honom och antingen sparade eller la vid hans grav. Brev om vad som hänt i mitt liv och så. Och svaret på alla frågor han brukade ställa när vi sågs eller pratade i telefon. Om jag hade kille än och så. Han skulle nog vara stolt över mig idag. Jag vill i alla fall tro att han skulle vara det.


Har tänt ett ljus för honom idag. Hemma. Har inte kommit iväg till någon minnesplats. Men han förstår nog. Jag önskar att han var här. Skulle behöva honom mycket just nu.
Han sa alltid sådana förståndiga saker.

k-a-n-s-k-e.
Jag kan fortfarande.

Farfar, du är saknad.
//din lilla rävunge

Och tomteblossen brinner för fort.

Det är fint väder idag. Lagom kallt i luften, vindstilla och sol. Men jag har svårt att fokusera på det. Det blir så svårt att hålla i dem bra sakerna när det kommer en dålig och stör.
Jag blir så besviken.
Man tycker att jag borde ha vant mig. Efter så många år. Att jag borde ha lärt mig att inte hålla i de korta sekunderna av hopp. Hålla i dem små tomteblossen som brinner ner alldeles för fort så att man knappt hinner beundra gnistorna. Men man vill ju verkligen tro på att det kommer ordna sig.

Borde jag ge upp nu eller något?
Skyddar man sig själv bäst genom att ge upp all tillit?
Borde jag bli kall som is och hård som sten igen?

Det var mycket lättare när man var tonårsrebell och bara förbannad. Det är så mycket svårare nu när hjärtat bara går sönder så fort det händer. Nu när man slits mitt itu när man ser i ögonen hur han lider.

En rättelse.

När jag tidigare skrev om min utekväll (titel: Shot me up, scotty) så skrev jag meningen:

"Jag vet inte om jag lyckades vara otrevlig mot hans kompis. Men ja, hon är knas"

Med detta menas att jag inte ville vara otrevlig, men inte visste om jag framstod som detta eller inte. Därav använde jag ordet "lyckades" kanske i fel sammanhang, men nu är det på det klara i alla fall.
Måste dock tillägga att personen ifråga inte förtjänar att ens vara trevlig mot. Så mitt mål för kvällen var att vara så neutral som möjligt, vilket på ett sätt kan framstå som otrevligt/nonchalant.

Jag är faktiskt en ganska trevlig prick som inte är ute efter bråk trots att jag ibland kan vara både kaxig och retsam, men jag försöker behålla glimten i ögat trots diverse spärrar som skapats i min hjärna på grund av en del omständigheter genom åren.

Ja. Då var det sagt. <3

Idol ikväll var värt att skriva om. Faktiskt.

Schlagertema i idol ikväll. Helt fantastiskt. Lars gjorde kvällen med sin underbara tolkning av "Det börja verka kärlek banne mig". Liksom, visst. Han spexade och ramlade och medvetet glömde bort att sjunga, men seriöst. Väljer man ett schlager-tema får man skylla sig själv. Lars tog tag i saken och sa det många ville säga: Schlager är töntigt och verkligen inte hemmastadd i ett POPIDOL-program. Dem har ju tjatat om det under alla auditions. "Pop Pop Pop.. Rock." typ.

I övrigt blev jag besviken på både Anna och Alice, men imponerad av Robin B och Johan. Kevin står fortfarande på förstaplatsen som mirakelbarn. Killen har varit i Sverige i 9 månader och sjunger svensk schlager. Han hör hemma där och borde vinna hela skiten.

Lars borde däremot ta och pallra sig därifrån så fort som möjligt och hitta ett skivbolag som inte tvingar honom att sjunga schlager. Han gör egna låtar som är tusen gånger bätre.

Idol upphör aldrig att imponera.
Inte expressen heller som skriver om Jury-attacken mot Lars.

Snön faller på taken

Fredagen började med snö. Jo, det är sant! Ett tunt, tunt litet snötäcke försökte dölja gräset. Och på en natt gick vi från höst till vinter. Från mörker till ljus, eller ja, allting är väl relativt. Men hellre snö än slask och allt det där.

Jag har spenderat större delen av dagen med att skriva min uppgift i vetenskapsteori och nu står Fredz och lagar mat åt mig. Korvstroganoff med ris igen. Det är underskattad mat, lovar!
Det plingar på dörren ganska ofta här ikväll, småkidzen leker spöken och vill ha godis. Dem är söta, men jag har inget godis. Det gör mig nog mindre söt och snäll i deras ögon. Undrar om dem kommer kasta ägg på min balkong nu?

Nästa söndag är det familjemiddag hos mamma och pappa. Jag som trodde att jag skulle lyckas undvika uppsala i åtminstone två veckor. Haha! Ni vet att jag skämtar. Jag trivs bra i Uppsala, vill nästan vara där jämt. Men det kostar satan att åka.

Pratade med syster idag angående våran utgång i December. Det blir nog Ace i stockholm i alla fall bara för att CK är snäll och kirrar allt. Ska bli roligt att gå ut med syster, first time out lix. Vi ska även gå och se Markus Krunegård i februari när han spelar i Sthlm. Lovely!

På tisdag har farfar varit död i 10 år. <3 Jag saknar honom fortfarande. Tiden går alldeles för fort.

Shot me up, scotty

Kvällen började hemma hos Sofie med mat och Cider. Åkte in till People där vi mötte Kristin och drack piggelinshots, jordgubbsshots, cider och öl. Träffade Tomas och Robin där! Missed you guys a lot! Mötte även André. Vet inte om jag lyckades vara otrevlig mot hans kompis, men ja. Hon är knas. Hah, jag fick bråka med min onda sida för att inte smälla glasflaskor i diverse huvuden. Moget, annika.
Gick vidare till Etage och drack ännu mer. Mötte TonyBaby och Dominique. Han ska gifta sig, svart-lila-goth-bröllop. Lovely. Dominique alltså.
Pokade även en kille från JB (David?) och trackade honom på ett trevligt sätt hela kvällen tillsammans med Jimmy Trygg som jag och Hanna rakade av håret på en gång. Haha.

Det var så himla roligt.
Jag vill vara full jämt.

Jag dansar aldrig nykter.

Imorgon kväll blir det nog en krogrunda som heter duga. Jag planerar att utnyttja fjortisparadiset Peoples happyhour till fullo och sedan skiter jag faktiskt i vart jag hamnar.
Jag tänker svepa piggelinsshots som kostar halva-priset och sen dansa mig äcklig till musik som jag egentligen hatar, förutom när jag är full.
Ja, så är det.
Och jag vet att ni har fått lön så skyll inte på dåligt med pengar, bangers! Den enda med dispans är Johan för han har tvättid och inga rena kalsonger. Så det är liksom okej.
Imorgon är det party.

Och förresten.
Mitt hår är svart.

Gatorna glöder ikväll

Pollenchock och allergi
I kaoset skapar vi symmetri
och parkerna fylls av tanter, som trängs och knuffas över kanten
Och hundar och katter och emos i drivor
Vi skrattar högt och sparkar lågt
För inget ord har någon betydelse, inte ens förlåt
halsen är full av gråt
men det är inte oss dom vill åt

Vi petar med pinnar på det vi inte förstår
och det är inte förrän vi går, som vi plötsligt fattar
att det inte är förrän på nätterna
som äkta kärlek kommer fram
i stjärnfallen som du är himlen till
det glöder på gatan ikväll
vi bränner tårna när vi springer utan skor
akta dig, storebror ser dig, det är inte som du tror
jag luktar sprit och du kräks i en buske
men polisen ser inget för vi dansar förbi
ingen klarar sig så länge som vi
hur mycket promille är vi uppe i

Vi tågar in och tågar ut och följer blåsten vart den vill
Men vi ska inte tillbaka hit
För vi rymde och lovade att aldrig återvända
för ingen kan veta utan att känna
och din hand i min, då är allting perfekt
ingen ser, att det inte finns några fel, det finns bara rätt

copyright: Lilla Krypet

Blackout blev MeetOut

Maten på balkongen kan nu lugnt flyttas in. Det 3 timmar långa köks-, hall- och badrumsströmavbrottet avslutades med att dem kapade elen till hela huset och fixade sedan problemet. Grannarna som hade fest i lägenheten bredvid vår har kanske varit gladare, men det hindrade inte en av killarna som bor där att komma ner och säg hej.
Sara, jag, grannen-en-trappa-ner-Dag och två av killarna från festen stod och pratade en bra stund om det mesta. Var trevligt att äntligen få lite grannsämja (eller osämja?) Vi blev bjudna på fest, Dag också, men med min mys-outfit kändes det lite otaggat.

Nu kan jag höra dem smälla, banka, dansa, sjunga och skrika från andra sidan väggen och jag funderar på när dem väl ska dra ut på krogen. För hur trevliga dem än är, så orkar jag inte höra "Life is Life" och "Popcorn" hela natten. Så är det.

Autumn's entry

Och hösten är redan här och det är någonting mystiskt med alla
och vi springer upp och ner och ut och in, innan ens kaffet hinner kallna.
På caféer samlas alla och gömmer sig för löven, för lugnet och gömställen är allt vi behöver.
För vi fångas av för många vindar utanför fönstren och killen i baren blinkar
och ger mig ett rus, allt som jag annars är finns inte här
Vi dansar på golv i olika färger och rökmaskinen skapar hosta,
i alldeles för korta kjolar och för höga skor
och alla här är yngre än dem tror.
För i hjärtat skapas en illusion, ett liv som inte finns.

Och vi vinglar ner för gatan förbi ån och slottet och dioderna i skyltarna som blinkar i otakt
och jag ramlar och du svamlar och jag skrapar händerna i gruset och ruset är borta
och jag vaknar och det är svårt att vara rätt,
för enkelt att trampa snett.
Och jag kräks och spyr och allting snurrar
det går inte över hur mycket jag än blundar, blundar, blundar

För hösten har gjort entré, den starkaste överlever
och är du för svag så fångas av oss som inte vet vad vi gör
men som lever som om vi aldrig dör

copyright: Lilla Krypet

Television Narcotica

Tänker nu lista några av serierna som fångat mitt hjärta:
(utan inbördes ordning)
- - -
- Doktorn kan komma
( Jag följde det här när jag var mindre. Och nu visas det på tv igen. Spännande, intressant och karaktärerna är kärlek! Varenda fall är nytt och läkarna har alltid fullt upp med tjuvar, hästolyckor, unga och gamla. Och nästan ingen dör. Någonsin!)
- Kvinnofängelset
(Ett grått och trist fängelse med truckflator, maktbråk och elaka chefer som förgyller tillvaron. Bea stannade i mitt hjärta och jag längtar tills tv4 bestämmer sig för att visa serien igen)
- MASH
(Jag säger bara: Alan Alda <3)
- House
(En cynisk och bitter läkare som alltid tror att han har rätt, och dessutom alltid har det? Snubben påminner om pappa och det gör det hela ännu bättre)
- Roswell
(Vad hände med den serien? Tre ailens landar på jorden varav en av killarna var så snygg så att man dog. Och det var hemligt och ja. Ge tillbaka. nu)
- Queer as folks
(Bögserier in my heart och när den här visades första gången så var jag inte gammal. Men trots det så fastnade glitter, glamour och det ständiga sökandet efter kärlek och sex och alla intriger där emellan i mitt huvud.)

Vem spetsade min nattsömn, JohnBlund?

Nattens dröm var en underlig kombination av "idol", "Stjärnor på is" och "Narnia" samt några småbitar yr min gymnasie- och högstadietid.

Min gymnasielärare Leif Eiman var ledare och vi var ganska små kidz (inte lika gamla som IRL alltså) som skulle ut och åka skridskor. Jag skulle åka skridskor med idol-Kevin. Men plötsligt så kommer det en kentaur och det skjuts massa pilar efter honom, han blåser i ett horn efter hjälp. Då får alla vi kidz varsin pilbåge och vi har plötsligt på oss kläder som är en blandning av konståkning och alver.
Efter att vi har dödat the bad guys så ska vi äta, mitt på isen vid ett långbord. Då är alla idoler vid bordet och jag sitter mitt emot idol-Johan Palm och bredvid Anna-Stina från min gamla högstadieklass. Efter vi har ätit så dansar vi ifrån bordet, alla två och två, och jag dansar med Johan Palm och viskar i hans öra att han gjorde Suede-låten bra och han säger tack, pussar mig på kinden och sen vaknar jag.

Det kanske börjar bli lite varning över hur mycket jag faktiskt tittar på tv?
Eller?

Random thoughts from a spotless mind

Jag fångades av en tanke idag. Eller rättare sagt en rädsla. Den där grävande, krypande ilningen längs ryggraden. Det jag alltid varit rädd för. Att misslyckas.
När jag står på min balkong och tittar ut över gården, stirrar rakt in i höstträden, drabbas jag av en enda fråga som ständigt ekar någonstans bakom alla måsten. Hör jag hemma här?

Ibland känner jag mig värdelös. Som att jag inte har det som krävs för att överleva själv. Överleva och klara av det jag tar mig för. Tänk om jag bara tror att jag är smart? Och att det egentligen inte alls är så. Hur vet man sånt?
Jag fångas upp av så mycket på kvällarna. Och jag försöker tränga undan det med rutiner, måsten och borden. Men jag hamnar här ändå, efter en stund. Tänkandes, rökandes och grubblandes.

Är jag redo för det här?
Eller är det rädslan för att misslyckas som håller mig uppe?

Jag är här nu, livet. Jag är här nu,

Det känns skönt att kunna sätta nyckeln i låset och öppna dörren till en plats som är min. Mitt hem. Min lägenhet. I mitt kök finns mina saker, mina tallrikar och mina glas.
Det känns underbart att promenera ner till UNi i solen och veta att jag har ett liv på ingång. Ett nytt liv. Ett uppgraderat liv. Och jag trivs med det.
Jag trivs så bra med att studera och lära mig nya saker, lära känna nya människor och dricka te i soffan på kvällarna. Jag älskar att ta en kopp kaffe och röka på min balkong. Min alldeles egna balkong, med utsikt över gården där det antingen springer barn eller katter och där det står tre stora träd med gula löv.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna ta mig såhär långt. Jag började på botten och krälade mig upp dit jag är idag. För det har kostat mig blod, svett och tårar för att ta mig hit. Men det har varit värt det.

För jag har börjat skapandet av mitt eget liv. På mina egna ben, med mina egna vingar av glas.
Lilla Krypet flyger snart stadigt. Håll i er, för det här är bara början.

I'm the beautiful one on a saturday night

En liten bit av mig dör varenda gång jag hör introt på Beautiful Ones av Suede. Men den biten dör på grund av kärlek. På grund av hur gitarrerna bara spelas rakt in i hjärtat på mig och pulsen ökar. Och när Brett sedan börjar sjunga, då brister allt.
Varenda gång jag hör den låten så blir jag tårögd, jag kan sitta på golvet i timmar med stereon på repeat och bara lyssna, bara mumla till musiken och blunda. Jag är så jävla emotionellt knuten till den låten att jag inte ens en enda gång kan låta den bara passera. När den spelas ger jag den hela min uppmärksamhet, och hela min själ.
Jag har hittat bandet i mitt liv och jag skulle göra vad som helst för att få se dem Live. Få se dem spela Trash och Filmstar på scen. Se Brett och Richard svettas och dansa och spela och sjunga. Höra introt till Beautiful Ones och gråta och sedan avsluta kvällen med Saturday Night, lagom tills lamporna släcks och alla skriker och klappar händerna och svimmar.

Jag fann dem när jag var 11. Och dem har varit min kärlek sedan dess.

up, up and away

Satt 1 ½ timme och skrev tentan. Kunde 2 av 3 frågor. Eller ja, jag tror att jag kunde dem 2 frågorna i alla fall. Svarade ganska utförligt allt som jag bara kunde komma på som hörde till ämnet. Tentan skrevs i Bunkern, och namnet passade onekligen. Längst ner i L-huset, längst in, inga fönster, ingen mottagning på mobilen.
Här nere hör ingen dig skrika.
Jag gick inte först, jag gick inte sist. Jag gick någonstans mitt emellan. Vilket också känns bra. Då känner man sig halvsmart.
Klockan är bara strax efter 10 och jag har redan varit vaken 4 timmar. Den här dagen kommer nog aldrig att ta slut. Det känns som att det här är den första helgen på länge som jag faktiskt bara kan andas och inte behöva ha skolan i bakhuvudet.

Undra vad man ska äta för mat idag.

tentaångest.nu

Nu börjar det krypa i varenda liten hudbit på min kropp. Det börjar klia i fingrarna och pulsen pendlar upp och ner och ut och in. Jag upplever min första tentaångest och den är alla annat än trevlig. Känns som att jag inte förstår någonting, som att allt jag skrivit är fel och att jag kommer vara den enda dumma idioten på hela kursen som kommer kugga.
Jag är sämst.
Fredz har typ "förhört" mig på instuderingsfrågorna och jag klarade väl det rätt okej. Men oron ligger i att jag kan ha svarat helt fel, redan från början. Att jag missuppfattat frågorna.

Fy fan. Så jävla nervös.
Håll tummarna.

Jag tar avstånd från dig.

Vissa personer i min umgängeskrets kan verkligen få mina nerver att krypa omkring på utsidan. Det är människor som jag inte riktigt kan placera och förstå mig på, människor som agerar utan att kunna förklara varför.
Sådana människor kan få mig att i timmar bara kunna fundera kring varför dem beter sig som dem gör. Men efter varje session så är jag ändå inte ens ett ord klokare.

Jag ska ta avstånd från sådana människor nu.
Människor som mest bara gör mig förvirrad, som säger att ärlighet rocks! men som fortfarande har svårt att hålla sig till sitt eget slagord. Människor som nästan lever lite på sin mystik och den förvirring dem skapar.
That's what's keeping them alive, but now you're gonna die.

Made my day

Blev så glad alldeles nyss.
Upptäckte att en tjej på bilddagboken använt en av mina texter. Någonting jag har skrivit. Någonting som fick henne att känna igen sig. Eller bara tyckte att den var bra.
Jag blev alldeles varm.
Det är det jag vill. Påverka eller få människor att inse att det finns fler. Jag vet, det låter ambitiöst och sälvklart. Men när det väl händer, känslan är oslagbar.

"Du skriver verkligen JÄÄÄTTE fint & man Känner sig verkligen in i det du skriver. det är jätte underligt"

Made my day!

Quick update

Har varit lite dålig på att uppdatera, men finns väl inte så mycket att säga. Känner mig ganska tom och förvirrad och pluggar dessutom till tentan så det är inte så mycket mer som hinns med.

Var på JB idag och pluggade mellan halvnio och halvtre. Känns som att jag förstår ungefär lika mycket som innan, vilket är i princip ingenting. Hoppas på att myntet trillar ner snart.
Imorgon blir det samma sak igen och jag har skavsår på grund av mina pumps.

Yrseln har kommit tillbaka.

Storebror is watching you

Tenta på fredag och jag sticker till Uppsala och pluggar.
Ska hem till Freakshowen och försöka rädda några liv på samma gång.

Pratade mycket med StoraBror igår. <3 Gjorde mig glad. Vi har inte pratat så mycket om det vi pratade om igår, vet inte varför det blivit så. Men det kändes bra. Att han förstod och är förståndig. För visst att jag är lillgammal, men han tänker ändå längre än mig. <3
StoraBror, jag älskar dig.


Kör boosting hela morgonen och hela helgen.
På måndag börjar kriget.

a phonecall away

Vissa personer som man har haft i sitt liv, dem stannar alltid kvar. Det kan ta år innan man pratar med varandra, men när man väl gör det så är det ingenting som förändrats. Man skrattar fortfarande åt samma saker, man förstår varandra undermedvetet och det känns som att man aldrig varit ifrån varandra.
Jag har en sådan vän.
Jag har faktiskt två <3

A trip down nostalgica lane

Pratade med en gammal vän igår och åkte iväg på en liten nostalgitripp. Plötsligt kom alla minnen tillbaka från min högstadietid. Då det viktigaste av allt var att sminket satt bra, ölen var billig och att inte äta tacos innan man skulle bli full. Och ens familj var inte mamma och pappa utan alla vänner runtomkring.

Jag minns Vänges gangsters och jag var en av dem. En av dem som drack öl vid mulle och kräktes i buskarna. En av dem som bar alldeles för fulla vänner hem och tvingade dem att ligga i framåtstupa-sidoläge. En av dem som själv ganska ofta fick ligga så.
Jag minns macken och den lilla gräsbiten utanför där vi satt och rökte och åt glass på somrarna, och busskuren där moppepojkarna åkte runt-runt på trimmade mopeder, utan hjälm. Jag minns alla nätter som man låg i fotbollsmålen och frös för att man inte visste vart man skulle sova, men samtidigt var glad för att någon annan låg bredvid och kände samma sak.

Jag minns alla mornar då man vaknade med en smällande huvudvärk men fick rostade mackor med marmelad. Och jag minns hur vänner satte is mot varje sår man hade och gav en hur många plåster man behövde. Jag minns hur alla skyddade varandra och försvarade en mot dem som inte förstod oss.

"Du är inte ens värd att titta på henne. Hon är bättre än alla!"

Överdramatisk.

Det är säkert bara näringsbrist. Lite för dåligt med vitaminer och sånt. Och järn. Dåliga värden. Eller kanske trötthet. Har ju sovit ganska dåligt senaste tiden. Vätskebrist? Det kanske är att jag röker för mycket. Så att jag kajkar lungorna? Eller migrän. Det kanske är cancer? En tumör som gräver sig fram i min hjärna och förstör? Det skulle förklara huvudvärken och yrseln och illamåendet.

Välkommen hit, fröken hypokondrina.

Att glömma det sociala livet i en vecka

UNi ändrade seminarieuppgiften. Hej lilla käftsmäll, hejdå socialt liv.
Ska läsa 2 hela böcker samt 4 kapitel i 2 andra böcker. Sedan ska jag skriva 2 abstrakt utifrån texterna och 3 diskussionfrågor. Tills på fredag. Hejdå livet.

Menmen, var i uppsala idag. Träffade Näslund, Tony, Sandra, Johan och familjen. Var oerhört effektiv idag och läste hur mycket som helst. Nu ska jag däremot försöka utrota min yrsel som vägrar ge upp.
Kanske borde äta någonting?

En kameleonts bekännelser

Det är underligt hur lite saker förändras runt omkring en, när man själv påminner om en kameleont. Det känns som att jag på bara 1 ½ månad har blivit en helt annan person, både till det positiva och det negativa. Ibland undrar jag huruvida det var bra att jag flyttade eller inte.

Jag bytte stad. Bytte skola. Skaffade ett eget hem. Egna tallrikar och bestick. Betalar min egen hyra. Skaffade nya vänner. Läser om nya saker. Har rutiner som innan var helt okända.
Var detta ett bra steg eller bara ett val i panik då jag mest bara ville bort från skiten i Uppsala?
Ibland funderar jag på om jag skadas mer av att inte bo hemma eller om jag på något underligt sätt faktiskt läker under tiden jag står på egna ben, testar mina egna vingar.

Ibland blir allting bara för mycket och jag grinar som en tönt medan jag läser mina böcker och försöker dricka min daim-cappuccino som normalt folk. Men oftast slutar det med att jag dunkar huvudet i bordet och bränner hål på min hud.

The only thing that makes me feel real
Burn, baby, burn.

Finns inga bekymmer

Allting gick bra!
Var skitnervös, men hamnade i en jättebra grupp :) Det var nästan lite roligt dessutom. Nu är Fredz här och han lagade mat åt mig. Och snart ska han diska också. Han är oerhört gullig ikväll :*

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka Varma Koppen Blåbär/Hallon och njuta av att jag slipper vara utomhus nu när det spöregnar.

Godnatt allihopa <3

Slö morgon, viktig dag

Känner mig inte alls på topp idag. Började må illa när jag skulle äta frukost, och känner mig allmänt tung i huvet, som om jag inte sovit något inatt typ. Bra timing, not!

Fick ett Lycka till-sms av Veronica imorse och det gjorde mig glad i alla fall. :) Ska iväg till UNi om en timme ungefär. Mest för att jag inte hittar till salen vi ska vara i. Tar nog bussen, det alldeles för dåligt väder för att promenera.

Måste läsa ännu mer nu.
Är galet nervös.
Håll tummarna för mig idag?

Klockan är 23:30, det här är ekot.

Uppgiften är klar! Tacka undebara syster för att hon hjälpte mig <3
Nu ska jag bara lära mig texten typ utantill så att jag kan vara med i diskussionen imorgon.
Har pratat med snälla människor på msn ikväll. Som får mig att må bra igen. :)
(Jag vet att jag pendlar upp och ner i mitt humör, men vet inte riktigt varför det händer. iaf)

Tänkte att jag skulle åka till Uppsala nästa vecka. Men eftersom att mina föreläsningar ligger så knasigt till så går inte det. :/ Får bli nästnästa vecka istället. Men bara en snabb visit, för jag har tentan på den fredagen.
Saknar er alla där i Underbara Uppsala. <3

för övrigt:

A- Fast hur du ska lyckas övertala henne om det utan att få typ ett skott i pannan, det ska bli spännande att se
T- om jag får ha mina två favvisar för mig själv? shit jag kan ju lika gärna skjuta mig själv efter!

I lol'd <3

Hiding the tears?

Jag vet inte varför det blir såhär. Att jag plötsligt bara hamnar i någon form av panik över att jag inte kan någonting.

För varför skulle jag vara dummast av alla på min kurs?
Är jag den enda som kommer misslyckas med uppgiften? Jag lovar att jag kuggade på första tentan.

Allt det där. I mitt huvud. Spinning around and around and around. Det vägrar försvinna.

Hur ska jag hinna? Vem orkar lyssna? Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur mår du egentligen? Jag har så himla mycket just nu, ska vi ta en kaffe? Eller nej, måste läsa.

Jag är så jävla rädd för att inte vara smart.
Att vara smart är det enda jag har.
Att vara smart är det enda jag är.

Att fånga en fjäril

Känns som att jag svävar på moln idag. Solen skiner och jag ska snart äta lunch. Känns på något sätt som att jag är mycket lättare idag.

"Du tog bort alla tyngder från mina axlar och släppte fjärilarna ut
I min mage dansar dem, och i mitt hjärta dansar du"

Ska göra min seminarieuppgift idag. Karl Marx, yeah.
Ska göra en kopp te (eller kanske kaffe idag?) och sätta mig ner i köket för en gångs skull. Eller kanske ställa in det vanliga skrivbordet i mitt rum och göra det som ett plugg-bord?
Börjar bli lite knas med ryggen eftersom att jag alltid halvsitter på golvet och använder soffan som bord.

Kirrade lite bra musik idag. Syster tipsade om Nordpolen. En uppsala-kille som jag blev helt kär i. Dagens tips är alltså musik: Nordpolen - På Nordpolen. Enjoy!

Nej, vi hörs lite senare, små loppstrutsar <3

Cirrow + Pixus = Sant!

Gick hem i spöregn och pratade med Carro hela vägen <3
Vara mys att höra hennes röst igen. Vi skrattade åt hela idén åt att vi alltid bråkar utan att vi själva vet om det. ^^ Menmen, shit happens.
Vi ska försöka planera in en get-together snart när det passar för båda. Längta.

Ska renskriva mina anteckningar från idag om en liten stund, men först in i duschen.
Och sen koka te och sen kan jag plugga igen. Det var en bra föreläsare idag, vi förstod till och med vad hon pratade om :D yeah!

Saknar Tony så att jag nästan kräks idag. <3
Måste åka förbi JB och säga hej till honom snarast.

BrumBrumBilen

Tog tåget ner till Norrköping igår med Fredz. Var mysigt att åka tåg i solnedgången, men svinkallt när vi väl klev av! o.O Hejhej, vinter lix. Men en fin bil har han nu, så det fick väl vara värt en blixtvisit till antarktis.

Ska snart iväg på föreläsning. Upptäckte igår att vi tydligen hade fått ytterligare ett till kapitel att läsa. Jag är körd. Jag som inte ens hunnit med dem första hundraelvamiljonerna.
Menmen, desto mer läsande ikväll.
Vi har i alla fall en bättre föreläsare idag. Finaly!

Ska ut och röka och sen ta bussen till UNi,
för det regnar massor.

Bra dag.

Jag vaknade imorse och mådde ganska bra. Var skönt att känna så för en gångs skull. Brukar alltid bara vilja dö på morgonen i vanliga fall. Men solen sken och jag låg och lyssnade på Secondhand Serenade i en timme och bara blundade.
Dear God, ge mig fler lyckliga morgonstunder.

Idag åker jag och Fredz till Norrköping. Han ska köpa en bil :) En saaaaaaab. Jag tycker om Saab. Farfar hade en, i miss him. <3
Vi åker tåg ner och sen bilar till Örebro. Måste handla på vägen, mitt kylskåp ekar. Dött som i graven lix.

Ska vi leka hela havet stormar? Du är havet och jag stormar därifrån.

Happy Birthday, dear president.

Fredag:
Åkte med tåg och buss och hamnade till sist hemma hos mi monami Sofie. <3 Drack mängder med kaffe, rökte som vanligt för mycket men skrattade så mycket så att jag nästan grät.
Var så skönt att sitta där på trappen igen under massa filtar och bara prata.

Lördag:
Skrutt hämtade mig hemma hos Sofie och vi åkte och hälsade på mami och papi en snabbis. Åkte hem till skrutt och firade hans födelsedag med hans släkt. Var mysigt och vi åt världens godaste smörgåstårta <3 Fredz fick presenter och pengar och blommor, sen kollade vi på Wall-E (Kärlek).

Söndag:
Vaknade och drabbades som vanligt av akut beslutsångest om när jag ska åka hem. Idag eller imorgon? Om jag åker med till hans mamma så åker jag imorgon, om inte så åker jag idag.
Gah, jag hatar att åka hem. :/ Måste plugga massor idag, så.

Baby kom precis upp med frukost åt mig :)
See yaaa <3

Lilla loppan ska läsa.

Uppdatering.
Tills på tisdag ska jag ha läst:

- Kapitel 1-7, Porter
- Kapitel 1, Liedman
- Texterna från Eriksson, Ferguson, Hobbes och Foucault
- Kapitel 2-3, Ekenstam och Johansson

Blir en intressant helg. Onekligen.

Torzzzzdag -.-

Varit en seg dag idag.
Vaknade vid 9, ringde till skrutt och sa grattis. Duschade. Åt frukost.
Gick iväg till UNi. Föreläsning med förvirrade föreläsaren mellan 13 - 15. Åkte ner på stan tillsammans med UNi-Sandra och Johanna, kollade skor och köpte födelsedagspresenter. Åkte hem. Gick till Konsum, köpte en färdigrätt (lika bra att handla på söndag istället när jag kommer tillbaka till Örebro)

Legat i soffan och läst igenom anteckningarna från idag. Försöker som vanligt få lite ordning, men det blir svårare för varje gång. Om någon på kursen klarar tentan den 17:e har det skett ett mirakel.

Har precis gjort lite te.
Imorgon bär det av till Sofie. På lördag till Skrutt. På söndag åka hem.
Hej Helg.

Kaffe och Bullar

Elina kom förbi med hembakade bullar. Vi drack kaffe och pratade om allt som gör mig förvirrad. Hon är så stadig, gör mig alldeles varm.
Har pluggat idag också, har föreläsning imorgon om Post/Modernitet. Tror att det kan vara intressant, trots att vi fortfarande ha den förvirrade föreläsaren.

Är så trött i huvudet nu för tiden. Så mycket att ta in. Men roligt samtidigt. Tänk, ett 8-timmarsjobb som man tycker om.
Kan det bli bättre?

Skolan är bra, det är allt det andra som tynger.

Hon är en ballerina

Och ensamheten kryper sig på, som mörker från hörnen. Som sliter och river efter en, vill dra med en till deras hem. Borta i kanten, på utsidan.
Plötsligt så slog det mig. Plötsligt så insåg jag. Jag såg mig i spegeln och såg en person jag inte kände igen. Vem är hon? Vad vill hon? Vad kan hon? Hur mår hon?
Och jag fångas upp av någonting, bara för stunden och jag suger i mig av varje sekund för att hålla mig på fötter, på tåspetsarna som en ballerina. En Prima Ballerina.
Jag vill vara bra, vill vara smart, vill vara överallt och ingenstans, vill vara allt.

Natten närmar sig, är nästan redan här.
Och tillsammans med mörkret kommer tystnaden.
Jag måste fokusera. Måste dra mig igenom.

Tåspetsar, tåspetsar, don't fail me now.

Den fula ankungen

Jag hatar när speglingen av mig själv blir helt förvriden.
Och jag hatar när allt jag säger blir fel, jag hatar att vara ful.
Ful på utsidan och Ful på insidan.
Jag hatar när hjärnan bara blir mos och när jag inte förstår.
Jag hatar att ständigt vara rädd för att vara dum, att inte förstå det alla andra förstår.

För att förtränga alla dumma tankar gräver jag ner mig i mina böcker och anteckningar.

Gör om gör rätt.

Mindmap är kärlek <3

Ikväll gjorde jag min första mindmap :*
roligt roligt roligt!

Och plötsligt så förstår jag lite grann :D

Hej Hösten & förvirrade föreläsaren

Hade en oerhört rörig föreläsning idag om Karl Marx, Hegel och Adam Smith. Jag och Veronica satt som frågetecken den sista halvtimmen.
Fick seminarieuppgiften idag. *suck* Ska skriva och diskutera om en av Marxs texter. Känns halvroligt, men ja, någonting som måste göra trots allt.


Somnade på soffan idag, inge bra. Förlorade 40 minuter läsande på grund av det. Så nu blir det att sitta upp längre än vad jag räknade med.


Imorgon har jag föreläsning mellan 10 och 12. Om psykoanalyser (det vill säga Freud bland annat) Vi ska ha den virriga föreläsaren imorgon igen. Blir spännande.
Måste komma ihåg att ta med mig vatten.

Idag insåg jag att det är höst ute. Löven blir gula alldeles för fort och det är inte ofta som det är varmare än 10 plus.

Receptet på min Uppsala-trip

- 1 dl fruktansvärt dåliga nyheter
- 2 dl fantastiskt bra nyheter
- 3 dl kärlek och vänner
- 8 dl plugg/böcker/anteckningar
- 2 msk irritation


Nu ska jag plugga lite och dricka mitt te.
Imorgon har jag föreläsning.
Jag längtar. <3

John Blund är envis idag

Undra hur många gånger jag gäspar varje dag? Att man kan bli trött av att läsa, det förstår ju vem som helst, men att faktiskt bara somna rakt upp och ner när man gör det?
Been there, Done that, lix.
Senast för en timme sen. Låg och läste om Simone som skrivit om kvinnans roll som "det andra könet" (vilket även är namnet på hennes bok) och pangbom! så smällde jag huvudet rakt ner i boken och somnade. Hah! Jävla John Blund på att vara envis ^^

Då blev det en kopp kaffe och en cigarett, ut i friska luften och sedan fortsätta igen.
Har ett kapitel kvar att läsa i en bok, samt två kapitel i två andra böcker tills måndag.
Så, ja. Har ju en del att göra.
Till vecka 40 ska jag, utöver dem kapitel jag redan nämnt, ha läst 4 kapitel i en bok och 4 texter á 10 sidor i kompendiet.
Tjoho!

Just nu kämpar jag med att få hem Sims, går slött. segt. tråkigt.
Läsa. Nu.

A rockstars dream

---

Suzy Q - The Final Note
It’s not that I don’t care
I just need to be alone
Need to survive on my own
(You promised not to leave me alone)

I do love you, and you are my bestest friend
This is not the end
But you’re so needy, so full of fears
And when you look at me
It’s always with tears
(I wish you where here)

I’m sorry, so sorry for everything I’ve done
I was buzy, I was sick, I was just gone
Nothing wrong with you
(But I know what you’ve said, I do)

And you’re so pretty, so wonderful
A perfection in disguise
It’s the color of your eyes
(What’s with your lies?)

But I don’t need you, cause I have my queen
The girl you’ve never seen
But you should know, it’s hard to go
(Oh, I know it isn’t so)

Nothing’s over, it’s just a breake
This is more than I can take
My life is a mess, everywhere is black
(If you go, then never come back)

---

copyright: Annika Erika Linnéa
[Suzy Q]

You have a new comment

Nu kan alla kommentera mina inlägg, utan att vara medlem någon annanstans.
Klicka på "kommentarer" och sedan på Namn/URL, så är det bara att skriva en kommentar och ditt namn och posta.

Take Care!

Game over?

Byter du stad, måste du fortfarande bete dig och ta dig lika mycket tid som innan du bytte. Oavsett om du pluggar eller jobbar, så ska du fortfarande umgås, träffas och prata lika mycket med alla som vanligt. Oavsett hur hög telefonräkningen och resekostnaden blir. Vem bryr sig om du inte ha råd att köpa mat, sååå mycket kostar det inte, eller?
Dessutom måste du alltid vara tillgänglig och aldrig någonsin ställa in en plan; oavsett om det är på grund av kris i hemmet, personliga akutärenden, tentor eller plugg. Det går inte för sig, för då åker du ut. Då får du inte vara med.


Folk verkar inte förstå hur svårt det är att hinna med allt i Uppsala samtidigt som man skaffar sig ett eget liv i Örebro. Jag är kluven, på två platser 15 mil ifrån varandra och måste dessutom fokusera på studierna.

How far until a mental breakdown?

Borta bra men hemma bäst?

Ligger hemma i Uppsala. I mitt gamla rum, som inte alls ser ut som att det någonsin varit mitt rum. Men det luktar mamma här inne. Och det är det som räknas.
Ibland är det så skönt att komma hem hit. Ha lillebror vägg-i-vägg en stund till, prata länge med mamma i köket, känna lukten av pappas rakvatten.
Ibland längtar jag verkligen hem igen. Ibland önskar jag att jag fortfarande bodde här, att jag aldrig någonsin lämnade stället.
Men samtidigt trivs jag bra i Örebro, hemma hos mig. Det är skönt att ha ett eget liv, ta hand om sig själv. Det är skönt att känna sig självständig, stå på egna ben i alla fall majoriteten av tiden.
En sak är dock underlig, och det är att jag känner mig hemma i Örebro och hemma här i Uppsala.
Borta bra men hemma bäst?

Har pluggat mycket idag. Läst nästan 3 kapitel om diverse vetenskaper, forskare och Freud. Om vad som gör ett samhälle till ett samhälle och vad som gör en människa till en människa.
Mitt huvud känns tyngre, det måste vara hälsofarligt att fylla det med för mycket fakta. Eller?

Imorgon blir det John Bauer. Ska försöka få Peter att installera lite saker åt mig, wish me luck -.- Han brukar vara petig med vissa saker. Ska dessutom dricka kaffe med Tony och Emelie och ge tillbaka Sandras strumpor. Måste komma ihåg dem.

Jag har druckit 5 koppar te ikväll.

Tenta, Tvättid & Spore <3

Satt upp till klockan 4 imorse och spelade Spore. <3 Världens bästa spel! Blev helt kär!

Idag fick jag tentan. -.- Boring, såg även att den måste lämnas in i pappersform på fredag vilket gör att jag inte kan åka till Uppsala som planerat i veckan. Typiskt.
Får se om det blir i helgen eller om jag väntar till nästa.

Kl 16 ska vi tvätta. Tvätta är tråkigt. Mangla är ännu tråkigare.
Nu ska jag dricka te och fortsätta försöka fixa Word till Laptopen.

Jag tar mitt pick-o-pack och drar?

Visst, jag insåg redan innan jag flyttade att det skulle bli lite småtrubbel, lite gnäll och tjafs om att ses och sådant. Men att helt ignorera mina sms och samtal? Det gör mig less.
För det är faktiskt så att mina rutiner har ändrats, och att jag måste lägga minst 8 timmar om dagen på att plugga. Sedan måste jag äta, diska, städa, handla, få i alla fall en liten stund med mig själv, duscha, sova osv.

Jag hatar att jag ska behöva sitta här och rättfärdiga mitt liv, men är det det som krävs så visst!

Anledningarna till att jag inte kan komma och hälsa på varje helg eller prata varje dag är följande:

1) EKONOMI - nej, jag har inte hur mycket pengar som helst
2) TID - jag måste plugga, äta, sova, diska, städa, handla osv.
3) ORK - efter föreläsningar, plugg och så vidare är man ganska trött.
4) 4 kapitel i bok 1, 1 kapitel i bok 2, 2 kapitel i bok 3, 250 sidor i bok 4

Vill ni att jag ska släppa allt för er?
För i så fall kan jag lika gärna skita i det här och flytta hem igen!


p.s. man kan faktiskt åka hit också, min dörr står öppen för en kaffe eller två. d.s

Charmen med Bara Vara <3

Lyckades försova mig idag igen. Vet inte vad det är med mig riktigt. Ska bli skönt med helg i alla fall :)

Jag och Sara åkte ner på stan idag för att hämta vårt "lilla paket" från medborgarkontoret. Fick presentkort på Akademibokhandel för 1000:- och ett busskort laddat med 50:-, och lite annat smått och gott som "gå 2 på bio betala för en" osv.
Sedan gick vi till H&M och jag köpte BH, Trosor och hårnålar.
När vi gjort det så mötte vi Elina vid slottet och gick och fikade på Bara Vara.
Jättemysigt café med världens godaste varma choklad. Åt dessutom en macka med parmaskinka och mozarella, groddar, soltorkade tomater och sallad. yum! Caféet hade kristallkronor och som en inomhusbalkong. Så när man satt på ovanvåningen så kunde man se ner till disken med alla godsaker. :)
Caféet får 8/10. (Hög ljudnivå och små bord orsakar att det inte får 10..)

Caféet Bara Vara, hade charm.
Och namnet säger sig självt. Där kan man bara vara.

Ikväll kommer skrutten och vi ska äta hamburgare med potatismos. Har köpt lite godis också. Elina och Mattias kanske kommer förbi och spelar lite Buzz också.
Blir nog en mysig kväll.
<3

När borde man ringa sjukhuset?

Försov mig helt galet imorse. Fem minuter efter att jag öppnat ögonen var jag på språng till UNi. Mötte Veronica utanför Kåren och traskade med pulsen i 180 mot Genusvetenskapsföreläsningen. Ganska intressant faktiskt.

Föreläsaren påminde om hon som sjöng "Fittan sticker fram" i idol för massa år sedan. Fast mycket, mycket sötare...

Det blir nog en A-kurs i Genusvetenskap och en A-kurs i Psykologi. Så långt har jag kommit i mina val inför i vår. Ett val till ska göras, funderar på Sociologi. Men ja, vet inte än.

Kom hem vid halvett och drabbades av sådan akut yrsel att jag blev liggandes i soffan i över en timme. Andra gången på 5 dagar jag får sådant anfall. Borde man ringa sjukhuset för sådant?
Huvudet känns liksom tyngre än vanligt och det känns som att nacken inte orkar hålla upp skiten.

På lördag får jag korvstroganoff med ris. Yum!
Och nu ska jag plugga.

35 sidor.. 315 to go. -.-

Varför kan man inte bara läsa en bok på typ 2 sekunder?
Jag trodde att jag läste relativt snabbt ändå. Men inte då.
Av ~350 sidor har jag läst 35. Trettiofem stycken. Då har jag 10 gånger så mycket kvar.
Det enda positiva med det hela är väl att boken är relativt intressant. Om filosoferna och om skriftens uppkomst, om medelhavets viktiga del i kommunikationen och handeln.
Dock har jag en annan bok som jag ska läsa ett kapitel i (Samhällsvetenskaper i kontext) Hörs ju på namnet att man slocknar efter två meningar.

Har druckit två koppar kaffe under kvällen och funderar på en tredje. Supersmart eftersom att jag ska upp kl 8 imorgon och gå på föreläsning om Genusvetenskap. Men det är ju så jävla yum.
Lätt värt det.

Borde diska. Kommer inte hinna imorgon innan jag drar.
Orka diska. Jag hatar att diska.

Hemtentan på tisdag är fortfarande en gåta. Ingen vet vad den kommer handla om. Men folk hittar på förslag hela tiden. Antningen något helt random ämne som vi ska skriva om eller skriva någonting om introduktionsföreläsningarna vi har haft eller om Den första föreläsningen vi hade förra veckan.

Spänningen är olidlig.
Kaffe och Cigarett it is.

Baby Boh, what scares you?

Mörker. Älgar. Harkrankar. Bröstcancer. Att tappa tänderna. Malar. Sprutor. Tandläkare. Sjukhus. Att bli galen. Att kräkas. Höjder. Att framstå som dum. Att fölora någon nära. Bränder. Lastbilar och Timmerbilar. Utgångsdatum. Fulla vuxna. Skabb. Alkohol över huvudtaget. Misslyckanden. Tvestjärtar. MS. Lögner. Saker som kryllar. Mediciner. Ensamhet. Att gå ner i vikt. Att gå upp i vikt. Situationer där jag inte har någon kontroll. Hajar. Att någon ska förfölja mig. Djupare vatten. Ångestattacker. Fett. Att bli blind/döv/stum. Hastiga rörelser. Okända platser och människor. Rösterna i mitt huvud. Diffusa skuggor. Mardrömmar. Spindlar. Gråsuggor. Att andas med munnen när det luktar äckligt.

Jag borde sluta vara rädd för saker.

To the rescue, save my shower!

- Hej, du har kommit till Felanmälan Petra
- Ja, Hej! Jag heter Annika Pettersson och bor på Tallrisvägen 5C
- HejHej
- Jo, det är så att vi har fått stopp i duschen och har sedan vi flyttade in haft stopp i ena handfatet
- Jaha, mmm. Vart sa du att du bodde?
- Tallrisvägen 5C, Annika Pettersson
- Ja, där ser jag.
- Mhm
- Så, nu har jag anmält det här. Är det okej om dem går in om ni inte är hemma? Med egen nyckel?
- Ja, dem får klampa in hur mycket dem vill. Om hur lång tid kommer det att vara klart?
- Eftersom att det nästan är helt stopp, så kommer dem snarast
- Någon gång i veckan?
- Ja
- Tack så mycket
- Tack Hej.

Välkommen till jordens undergång? Här finns inga nödutgångar.

Läste precis om det fantastiska experimentet som ska startas imorgon. Att återskapa Big Bang, den som Evolutionisterna menar skapade jorden.

Hundratals forskare har klagat och till och med anmält länderna som är med i projektet till Europa-domstolen då dem anser att detta kan leda till Jordens undergång. Att partiklarna som skapas i detta experiment kommer orsaka ett svart hål. Flertalet forskare har dessutom fått döds-hot via mail och fax

(Smålog lite över det där med Fax, ser hur en liten forskare typ som Dexter på Cartoon Network, klipper ut tidningsbokstäver till ett farligt meddelande)

Men de sextusen forskare, från många olika länder, menar att det inte är någon fara alls. Att det som sker i experimentet (att krocka små partiklar i hög fart för att kunna omvandla energin och skapa materia) redan sker och har skett på jorden hela tiden.
Partikelfysikern David Milstead säger i en artikel i aftonbladet:

"Det finns absolut ingen fara i detta och jag förstår inte varför människor tror det. Vi har massor av högenergikollisioner hela tiden med partiklar som kommer från rymden och kolliderar med vår atmosfär. Det är betydligt kraftigare krockar än de vi kan göra i Cern, men världen har inte gått under för det."

(personligen håller jag med för jag ser inget svart hål än så länge, och jorden är ju fortfarande kvar)

Evolutionisterna och Kreationisterna (menar att Gud skapade jorden) har under många, många år argumenterat för hur jorden egentligen kom till.
Är detta ett sätt att argumentera ytterligare för att Darwins Evolutionsteori faktiskt stämmer? Eller börjar det bara klia i fingrarna på forskarna och vetenskapsmännen nu när det gått så lång till sen dem upptäckte "charmen" med nuclear-bomber?

Kommer vi långsamt att påbörja vår egen död imorgon?
eller kommer detta bli som atomvapnen; ligga stilla och aldrig användas i rädsla för konsekvenserna?


Välkommen till jordens undergång.
Här finns inga nödutgångar. Håll hårt i hatten, vi kanske flyger snart.

Fånga mig September

Musiken dånar ur högtalarna. Snart börjar Top Model och plötsligt utan förvarning fylls jag av en tomhet. Jag vet inte var den kommer ifrån, den bara är här. Hos mig nu. Den har klorna inuti mig, suger sig fast som en igel.
Vem har jag blivit? Vad gör jag här?
Jag kan inte fånga allting som faller, och fötterna under mig har tappat fästet. Känns som att jag rasar. Som att det suger till i mina lungor och luften dras ur dem, istället för in.

Det här är underligt.

Lily, let me kiss you. I wanna kiss you.
I miss you.

Tryck "Ctrl+A" och sedan "Delete", okej?

Håll alla negativa tankar och sanningar ifrån mig framöver, okej?
Jag har som sagt min första tenta om en vecka och jag har verkligen inte tid för att grubbla över saker och ting som är djupare än vilka skor jag ska ha på mig.
Så har du någonting negativt du vill dela med dig av som rör mig eller någon i min omgivning.
(ex: Han/Hon har varit dum mot dig. Vet du vad Han/Hon har sagt om dig etc)
Så ta den informationen, knyckla ihop ordentligt, släng den i papperskorgen och gå hem!
Bra. Tack för det! Då kan vi går vidare.

Idag är det äntligen lite sol ute, och det piggar väl upp aningens. Dessutom fyllde jag på mitt Cappuccino-förråd och mitt Te-förråd igår och ikväll börjar Top Model igen.
Har ungefär 100 sidor att läsa igenom, men egentligen ingen stress på det så ikväll blir nog bara lugn.
(Om alla håller sig till ovanstående regel om att hålla käften)

Hello, little brain.
I'm gonna do you a big favour.
Ctrl+A ----> Delete

Ah, vilken lättnad!

Bokus, ni kan brinna en trappa ner -.-

Yez, bloggen har legat död i över en vecka och det beror på många saker. Främst för att jag tog ledigt från allt vad socialt liv innebär och var hemma hos mami och papi och åt mat som man slipper laga själv.

Idag var jag på en introduktionsföreläsning om Pedagogik. Verkade faktiskt tråkigare än vad jag först trodde, men hm. Kanske blir en A-kurs ändå? Kan ju vara bra att ha i bagaget i framtiden säkert. Imorgon är det Psykologi och det hoppas jag blir intressant i alla fall.

Fick även reda på att vi har en hemtenta på tisdag. (den 16 september) Jag satte hjärtat i halsen och ville hugga huvudet av mig först när Veronica, min kursvän, berättade det. Men rent logiskt borde den inte vara så svår eftersom att vi endast haft en enda föreläsning om det vi ska tenta på.
Men oavsett hur lätt den tentan är så kommer det i alla fall gå åt helvete om inte Bokus, dem exeptionellt långsamma aporna, skickar mina böcker någon gång!

Håll tummarna på att dem kommer på onsdag, då slipper jag åka dit för mord.
Bokus, gå en trappa ner. Brinn! Brinn! Brinn!

Minst en gång om dagen vill jag flytta hem igen

Varje dag går jag runt i min lägenhet, småplockar, diskar, plockar lite till, fixar. Känner att livet är rätt okej ändå. Men minst en gång varje dag så känner jag att jag bara vill ta allt mitt pick och pack och flytta hem igen. Och jag förbannar mig själv för att inte bara vara som normala människor och bo hemma ett år och plugga någon enstaka kurs istället.
Känslan försvinner ungefär lika fort som den dyker upp, men ändå. Jag längtar hem. Ganska ofta.

Jag var på registreringen vid UNi* i onsdags. Gick bra. Blev några nya bekanta och några nya mobilnummer. Jag har varit fruktansvärt dålig på att gå till de olika aktiviteterna dock, men det känns så tröttsamt mest. Vet att det säkert skulle vara roligt, men jag har inte orken.

Älskling har varit här hela helgen och igår fick jag äntligen äta mat som smakar något. Det blev kyckling, ris och currysås. Och efter det mängder med godis, chips, dipp och jordnötsringar. Även en och annan munk åts upp.
Idag känner jag mig fet.

Imorgon har jag min första föreläsning. Människans undran över sig själva och samhället. Ska bli intressant och spännande. Och skrämmande. Men mest roligt. Ska möta upp Veronica utanför Kåren och sen ska vi leta upp salen HSG. Äventyr.

Jag längtar hem.
Uppsala, kom och hämta mig. <3

*UNi - Universitetet

Ambulanser, jävla bögar och Rusta o.O

Ja, gott folk. Morgonen började underligt.
Jag gick ut för min vanliga morgoncigarett och då står det en ambulans några dörrar bort. :/ Det verkade dock som att det inte var så allvarligt då ingen skrek och ambulansmännen både pratade och skrattade med familjen.
Efter att ambulansen åkt iväg står jag i solen en stund och njuter... Tills min inre frid kastade sig åt sidan på grund av en 5-åring på kickbike som åkte omkring och skrek "Jävla bög! Jävla bög!"..
Jag säger:
"Jävla föräldrar, tänk på vad ni säger till era ungar"

Efter frukost och diverse fix så åkte jag och Sara till Rusta och köpte köksgardin, köksduk, klisterkrokar och en gardinstång. Så nu är det mysigt i köket. :]

Ikväll måste man laga mat också. Och jag som precis betalade räkningar.
Hejdå, pengar. :(

Hon är en bra sko :)

Jag stod och pratade med Elina i telefonen, funderade över vilken buss som åker ut till Rusta. Och plötsligt står det en hel familj med kartonger utanför mitt fönster ut mot balkongen.
Min lägenhetskompis Sara Wahlström gjorde entré!
Skittrevlig familj, skittrevlig Sara och hon älskar Kaffe och äger en Micro OCH en kaffebryggare! o.O

Pappa sa att det var bra att jag fick ett bra första intryck och beskrev det hela såhär:
"Vad bra. Det är som att prova skor. Känns inte skon bra första gången man sätter foten i den, så kommer den aldrig att kännas bra"

Så ja, Sara är en bra sko helt enkelt.
Snart kommer Fredrik och han är bättre än alla skor. <3

Du är glad och ditt liv är kul

Fan, det märks alltid när jag har tråkigt.
Om jag inte röker så äter jag. Så enkelt är det. Jag är sämst på att lyckas roa mig själv och oftast slutar det med att jag tittar på något tråkigt på tv och äter godis. Hello Healthclub.

Idag kokade jag ris för första gången i mitt liv. Och trots mitt epic failure under själva kokningsprocessen (vilket slutade med att det låg risvatten över halva spisen) så smakade riset ändå som ris ska smaka. :] och jag stekte fiskpinnar och skivade till och med upp lite gurka. *nöjd*
Diskat har jag gjort också.

Elina ringde nyss och ville att jag skulle komma över och dricka martini. Och jag lovar, hade hon ringt för en timme sen så hade jag varit där. Men nu hann jag gå in i "Hemmakväll-i-pyamasbrallor-och-konstigt-hår"-mode så det blir till att stanna hemma. Sa däremot att nästa helg skulle passa bra. :]

Tv:n kallar. So long. <3

A big suckyday >.<

Ja, idag skulle jag alltså åka tillbaka till Örebro. Kollade upp bussar och tåg och for iväg.
Tog buss 804 mot Enköping, väl där skulle jag ha 12 minuter på mig innan tåget gick. Lugnt och bit av kaka tänkte jag. Stupid...
Bussen är självklart exakt 11 minuter och 30 sekunder försenad varpå jag måste slänga av mig ut när den väl stannar, springa igenom niagarafallet till regn som gud pissade ner på oss och hinna halvvägs ut på perongen innan tåget långsamt, nästan lite retsamt, tuffar iväg... utan mig.

45 minuter senare sitter jag i alla fall på ett annat tåg mot Örebro. Och till sist kommer jag fram.
Kliver på bussen som går ut till mig i Brickebacken och slår på ipoden. Härligt, hann jag tänka i mitt stilla sinne innan jag plötsligt känner att det luktar rök i bussen.
Och självklart, sjäääälvklart sitter det en hel "hej-vi-tror-att-vi-är-balla"-liga längst bak i bussen och röker gräs. Busschauffören skrek i micken och då slutade dem. Men 10 minuter senare så kräks en av killarna... -.-

Efter att ha överlevt en något försenad busstur, en långsam tågresa och en aningens underlig busstur kändes det bra att komma hem. Tills jag öppnar posten och får min första hyresräkning och dessutom öppnar kylen för att upptäcka att mineralvattnen, 3 liter apelsinjuice, filen, nyponsoppan och gurkan har frysit till is.

Välkommen hem, lix.

Hann ni ens sakna mig, Uppsala?

Och nästan lika fort som jag försvann, lika fort kom jag tillbaka.
Återvände till Uppsala idag för att få några dagars extra sommarlov. Istället för att ruttna bort i en ensam lägenhet i en stad där jag känner 3 personer som antingen jobbar eller går i skolan, så bestämde jag mig för att åka till Uppsala och träffa vänner istället. Schemat är på väg att bli fullt och än så länge ser det ut såhär:

- Tisdag: Träffa Sebz fram till kl 14:00, Robert någon gång efteråt
- Onsdag: Leka med Cirrow (helst resten av livet) <3
- Torsdag: Träffa Johan, fika kanske? Fika med Sofie efter?
- Fredag: Umgås med familjen, och sedan åka hem till Örebro.

Funderar på att kanske sova i lillebrors säng inatt. Han har Tv på sitt rum och gästrummet är för kalt och tomt att sova i. Hm. <3

Ensam i en lägenhet som kallas min?

Malin och Alex åkte precis. Och nu är jag för första gången helt själv i lägenheten som kallas för min. Det känns som att det kommer bli svårt att sova inatt. :/ Gissar på att TV:n och alla lampor kommer att vara på konstant.

Önskar att älskling var här. Det känns så mycket lättare att ha någon annan som rör sig i lägenheten. Någon att prata med eller bara titta på, liksom. Jag känner att jag kommer trivas här, att det bara är en vanesak att kunna kalla det här för Hemma. Men jag har alltid hatat att vara ensam, och jag gör det lika mycket nu.
Internet gör det lättare och att alla står redo att svara i telefonen om det är något. <3 Thanks!

Det spöregnar ute och det börjar redan bli mörkt. Det är höstväder, och det stör mig. Jag är fortfarande inte klar med sommaren. But hey, I guess it will be back.

Jag saknar Lillebror, Mami och Papi. På Tisdag eller Onsdag åker jag hem. Umgås med lite vänner istället för att vanka omkring ensam i lägenheten.
Det ska bli skönt att träffa folk.

Det blir nog en lång natt inatt.

Det är mulet, och risk för regn

Efter andra natten i mitt nya hem mötte Örebro mig och älskling med moln, 12 grader och risk för regn. Ytterst mysigt, not.
Idag åker han dessutom hem, vilket gör mig ledsen i ögat. Jag skickade ett panik-sms till Erika igår och frågade om hon ville sova här med mig, eftersom att jag är feg och inte vågar sova själv än. Hoppas att hon kan.

Idag måste jag köpa Shampoo för att min söta mamma råkade köpa två balsam :)
Så dagens inköpslista är följande
- Shampoo - Tops - Sax
Sedan får man se vad pengarna räcker till. Shampoo är av högsta prioritet i alla fall för mitt hår är äckligare än äckligast.

Pratade med Lillebror idag. Jag saknar honom <3 Han hade hittat nåt mysko program där man kunde zooma ut i rymden och titta på stjärnor. Jag åker nog hem på Onsdag. Känns som att jag kommer ha så tråkigt här alldeles ensam, så jag kan ju lika gärna ha lite mer sommarlov och träffa vänner. :) Dessutom måste jag fråga pappa om hur man får det varmare i lägenheten. Elementet står på för fullt men det känns fortfarande som antarktis i rum-format.

16:56 går älsklings tåg. <3

Mitt fina rum (sängen står till höger)

Älskling i soffan framför OS. <3

Det är en ny stad utanför mitt fönster

Jag drar upp persiennerna och utanför möts jag av hus jag aldrig tidigare sett. För plötsligt är det en ny stad utanför mitt fönster. På ett ögonblick (eller närmare bestämt en dag) försvann ängen, cykelvägen och tallarna och ersattes av vardagsrumsfönster och grannar som ser rakt in i mitt rum.
Plötsligt är jag ungefär 15 mil från Hemma, och det är meningen att jag ska bygga mitt liv här.
Här, där jag aldrig tidigare varit. Här, där getingarna gör vad som helst för att komma in i mitt rum istället för att flyga fritt. Här, där bussbiljetten räcker i 3 timmar och bara kostar 20;-.
Det är här jag ska bygga mitt liv.

Jag kom igår, fredagen den 15 augusti. På morgonen packade vi ett myrsläp till bredden med mina ägodelar och åkte iväg. Det var Jag, Mamma, Pappa och Älskling. Jag sov hela vägen hit.
Kanske är det därför som det inte känns som att jag har lämnat min hemstad? För att jag aldrig uppfattade att vi åkte därifrån?

Det tog flera veckor för mig att packa ihop alla saker, men bara några timmar att packa upp allting. Alla saker är redan på plats och jag har varit här i ungefär 1½ dygn. Den enda lilla ensamma flyttlådan som är kvar är den som innehåller alla mina skivor och LP:s.
(Hej, Ikea. Jag vill ha ett skivställ... gratis.)
Älskling stannade kvar hos mig igår och är fortfarande här. Jag tror att jag hade varit mer hemlängtig om han inte varit här. Men imorgon åker han och då får jag känna på hur det verkligen är att bo själv. Jag kommer gråta blod.
Jag grät imorse också. Pappa ringde och sa Godmorgon och berättade att han var på American CarShow, han ville mest kolla hur första natten gick. När vi lagt på så kickstartade mina tårkanaler och det kändes som om hela hjärtat bara gick sönder.

- Du kommer längta hem ett tag, men sen går det över, sa syster.
- Jag vet, sa jag.

Det är en ny stad utanför mitt fönster, det är nya steg jag ska ta och det är nya gator jag ska promenera på.
Jag vinkar Hejdå till Underbara Uppsala och försöker inse att jag bor i Örebro.