Musiken dånar ur högtalarna. Snart börjar Top Model och plötsligt utan förvarning fylls jag av en tomhet. Jag vet inte var den kommer ifrån, den bara är här. Hos mig nu. Den har klorna inuti mig, suger sig fast som en igel.
Vem har jag blivit? Vad gör jag här?
Jag kan inte fånga allting som faller, och fötterna under mig har tappat fästet. Känns som att jag rasar. Som att det suger till i mina lungor och luften dras ur dem, istället för in.
Det här är underligt.
Lily, let me kiss you. I wanna kiss you.
I miss you.
tisdag 9 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar