tisdag 23 september 2008

Hon är en ballerina

Och ensamheten kryper sig på, som mörker från hörnen. Som sliter och river efter en, vill dra med en till deras hem. Borta i kanten, på utsidan.
Plötsligt så slog det mig. Plötsligt så insåg jag. Jag såg mig i spegeln och såg en person jag inte kände igen. Vem är hon? Vad vill hon? Vad kan hon? Hur mår hon?
Och jag fångas upp av någonting, bara för stunden och jag suger i mig av varje sekund för att hålla mig på fötter, på tåspetsarna som en ballerina. En Prima Ballerina.
Jag vill vara bra, vill vara smart, vill vara överallt och ingenstans, vill vara allt.

Natten närmar sig, är nästan redan här.
Och tillsammans med mörkret kommer tystnaden.
Jag måste fokusera. Måste dra mig igenom.

Tåspetsar, tåspetsar, don't fail me now.

Inga kommentarer: