Obeskrivlig Fjäril

Jag kan stå och stirra på fallande snö hur länge som helst för att det känns som att vara i rymden. Och varje gång får jag upp en passande låt i huvudet som beskriver allt i mitt liv. Det är som mitt alldeles egna soundtrack. Och jag kan börja gråta när jag går hem från Universitetet och solen lyser mig rakt i ansiktet och isen gnistrar på gatan. Bara för att jag fylls av någonting pirrande i magen som jag inte kan beskriva. Och jag kan stanna till mitt på vägen och snurra runt runt runt till låten i hörlurarna bara för att mitt liv är precis som en musikvideo. Jag ser mig själv utifrån och tänker att det är så jävla vackert allting.