Jag har fortfarande inte slutat sakna honom. Jag har fortfarande inte vant mig vid att han är borta. Han var min bästa vän. Och är det fortfarande.
Jag minns att jag under 2 års tid skrev brev till honom och antingen sparade eller la vid hans grav. Brev om vad som hänt i mitt liv och så. Och svaret på alla frågor han brukade ställa när vi sågs eller pratade i telefon. Om jag hade kille än och så. Han skulle nog vara stolt över mig idag. Jag vill i alla fall tro att han skulle vara det.
Har tänt ett ljus för honom idag. Hemma. Har inte kommit iväg till någon minnesplats. Men han förstår nog. Jag önskar att han var här. Skulle behöva honom mycket just nu.
Han sa alltid sådana förståndiga saker.
k-a-n-s-k-e.
Jag kan fortfarande.
Farfar, du är saknad.
//din lilla rävunge
1 kommentar:
Åh. Jag visste inte att det var 10 år sedan igår. Jag får tända ett ljus i efterhand..
Han var en klok karl.
Skicka en kommentar