Och tomteblossen brinner för fort.

Det är fint väder idag. Lagom kallt i luften, vindstilla och sol. Men jag har svårt att fokusera på det. Det blir så svårt att hålla i dem bra sakerna när det kommer en dålig och stör.
Jag blir så besviken.
Man tycker att jag borde ha vant mig. Efter så många år. Att jag borde ha lärt mig att inte hålla i de korta sekunderna av hopp. Hålla i dem små tomteblossen som brinner ner alldeles för fort så att man knappt hinner beundra gnistorna. Men man vill ju verkligen tro på att det kommer ordna sig.

Borde jag ge upp nu eller något?
Skyddar man sig själv bäst genom att ge upp all tillit?
Borde jag bli kall som is och hård som sten igen?

Det var mycket lättare när man var tonårsrebell och bara förbannad. Det är så mycket svårare nu när hjärtat bara går sönder så fort det händer. Nu när man slits mitt itu när man ser i ögonen hur han lider.