Ensam i en lägenhet som kallas min?

Malin och Alex åkte precis. Och nu är jag för första gången helt själv i lägenheten som kallas för min. Det känns som att det kommer bli svårt att sova inatt. :/ Gissar på att TV:n och alla lampor kommer att vara på konstant.

Önskar att älskling var här. Det känns så mycket lättare att ha någon annan som rör sig i lägenheten. Någon att prata med eller bara titta på, liksom. Jag känner att jag kommer trivas här, att det bara är en vanesak att kunna kalla det här för Hemma. Men jag har alltid hatat att vara ensam, och jag gör det lika mycket nu.
Internet gör det lättare och att alla står redo att svara i telefonen om det är något. <3 Thanks!

Det spöregnar ute och det börjar redan bli mörkt. Det är höstväder, och det stör mig. Jag är fortfarande inte klar med sommaren. But hey, I guess it will be back.

Jag saknar Lillebror, Mami och Papi. På Tisdag eller Onsdag åker jag hem. Umgås med lite vänner istället för att vanka omkring ensam i lägenheten.
Det ska bli skönt att träffa folk.

Det blir nog en lång natt inatt.