Jag är här nu, livet. Jag är här nu,

Det känns skönt att kunna sätta nyckeln i låset och öppna dörren till en plats som är min. Mitt hem. Min lägenhet. I mitt kök finns mina saker, mina tallrikar och mina glas.
Det känns underbart att promenera ner till UNi i solen och veta att jag har ett liv på ingång. Ett nytt liv. Ett uppgraderat liv. Och jag trivs med det.
Jag trivs så bra med att studera och lära mig nya saker, lära känna nya människor och dricka te i soffan på kvällarna. Jag älskar att ta en kopp kaffe och röka på min balkong. Min alldeles egna balkong, med utsikt över gården där det antingen springer barn eller katter och där det står tre stora träd med gula löv.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna ta mig såhär långt. Jag började på botten och krälade mig upp dit jag är idag. För det har kostat mig blod, svett och tårar för att ta mig hit. Men det har varit värt det.

För jag har börjat skapandet av mitt eget liv. På mina egna ben, med mina egna vingar av glas.
Lilla Krypet flyger snart stadigt. Håll i er, för det här är bara början.